Fodermajs

Det är vanligt att stallgödsel används vid odling av majs. Det är därför grundläggande att en aktuell stallgödselanalys finns för bästa näringsplanering. Majsens kaliumbehov täcks ofta av tillförd stallgödsel, medan kväve- och fosforbehovet  ofta behöver kompletteras.

Eftersom majsen utvecklas långsamt  i början av odlingssäsongen och därmed har ett lågt växtnäringsupptag, är det viktigt att inte överdosera stallgödselgivan på våren. Risken för växtnäringsläckage är stor om mer stallgödsel tillförs än vad grödan kan utnyttja. Se majsens näringsupptag i figuren nedan.

Bäst växtnäringseffektivitet får man om stallgödseln myllas ner. Dessutom ger myllning en varmare såbädd. 

Det totala kvävebehovet för majs varierar mellan 120 och 170 kg N/ha beroende på växtföljd och markens kväveleverans.

För bästa möjliga kväveeffektivitet bör kvävegivan delas. Det ger ökad skörd och mindre risk för oönskade miljöeffekter. En måttlig stallgödselgiva vid odlingssäsongens början följd av en kompletterande kvävegiva under växtsäsong rekommenderas. 

En behovsanpassad kompletteringsgödsling kan göras genom att mylla ner kväve i samband med radhackningen. Kvävekomplettering kan också göras genom bredspridning, men risken för brännskador i växande majs är stor eftersom kvävet lätt hamnar i bladstrutarna.

Majs är på grund av sitt grunda rotsystem fosforkrävande. Även vid goda fosfortillstånd krävs en startgiva för att tillväxten ska komma igång. Fosfor myllas i samband med sådd. 

Kombinationen av stallgödsel och  nedmyllad startgiva resulterar ofta i att tillgången till fosfor i marken blir stor. Ofta täcks därför fosforbehovet även för kommande gröda. 

Förutom makronäring behöver majs  även mikronäring och då främst bor, mangan och zink. Dessa näringsämnen tillförs lämpligen genom en tankmix av Bortrac, Coptrac, Mantrac Pro och Zintrac, se avsnittet om Bladgödsling.