Välkommen till Yara
Yara är Sveriges ledande leverantör av växtnäring till jord- och skogsbruk
Main content
Efter par turbulenta år med kraftig prisuppgång på gödsel, har marknaden stabiliserats och prisnivåerna har återgått till mer normala nivåer. Detta har gjort det motiverat att se över gödslingsrekommendationerna för kväve, fosfor och kalium.
Målsättningen med våra rekommendationer är att ge underlag till bästa odlingsekonomi både på kort och lång sikt. Under föregående säsong, när priserna på fosfor och kalium var höga, har det inte varit lönsamt att gödsla balanserat, dvs tillföra det grödan för bort, utan vi har tärt på markens kapital av P och K. Vi har i detta nya gödslingsråd justerat fosforrekommendationerna. Efter några års snålgödsling är det återigen lönsamt för de flesta att försöka uppnå och bibehålla fosforklass III.
Vad gäller kvävenivåerna sänktes rekommendationerna inför förra säsongen. De genomsnittliga generella givorna kan med nya prisnivån åter höjas något. Även spannmålspriset har betydelse för det ekonomiska utfallet och vi försöker ta hänsyn både till gödselpriser och spannmålspriser genom att räkna med s k priskvoter. Men vi betonar att det viktigaste vad gäller kvävegödslingen är att anpassa givorna efter platsens förutsättningar och efter årsmånen. Dessa faktorer har långt större betydelse än priserna.
Vi gödslar för att få en god skörd och bra ekonomi i odlingen. Dessutom vill vi bibehålla odlingsmarkens bördighet och produktionsförmåga på lång sikt.
Samtidigt är det viktigt att minimera förluster till omgivningarna. Både för plånbokens och miljöns skull.
Dessa gödslingsråd grundar sig på svenska fältförsök. Vid ekonomiskt optimum i enskilda försök är bortförseln av växtnäring med skörden ofta nästan den samma som tillförseln med gödslingen.
Att tillförseln motsvarar bortförseln är grundläggande. Grödan ska ju få precis det den behöver ta upp för optimal tillväxt.
Balanstänkandet kan dock inte användas okritiskt. Hänsyn måste tas till lokala förhållanden i mark, klimat och odling. Är jorden fattig på till exempel fosfor, behöver man tillföra mer än grödan för bort. Om marken däremot är rikt uppgödslad sedan tidigare, kan man tära på förrådet och gödsla mindre. På några års sikt inställer sig en optimal tillgång i marken.
Våra gödslingsråd tar hänsyn till ekonomiskt optimum, växtnäringsbalans och miljö. Rekommenderade givor av fosfor ochkaliumger ekologisk balans i klass III för de flesta grödor. I lägre klasser rekommenderas högre givor och i högre klasser följaktligen lägre givor.
Rekommendationerna för kväve till spannmål, sockerbetor och vall ger nästan balans mellan tillförsel och bortförsel. I oljeväxter och proteinvete blir det ett smärre överskott.
I balansberäkningarna för kväve förutsätts att den mest effektiva gödslingsmetoden används och att mängden anpassas efter fältets behov. Kvävebalansen kan förbättras ytterligare om hänsyn tas till variationen inom ett och samma fält. Detta åstadkoms genom precisionsgödsling med Yara N-Sensor.
Med Liebigs tunna illustreras hur brist på ett enda växtnäringsämne sänker grödans förmåga att tillgodogöra sig övriga näringsämnen. För att nå maximal effekt av gödslingen måste alltså balansen mellan de olika näringsämnena vara riktig. En annan konsekvens är att brist på ett enda näringsämne skapar överskott av andra näringsämnen, vilket ökar risken för näringsläckage.
Grödan tar upp växtnäring från marken under sin tillväxt. När växten sedan skördas och förs bort från fältet, förs också växtnäringen bort. Om den bortförda näringen inte ersätts, utarmas jorden och jordbruket blir inte uthålligt på sikt. Växtnäringen kan ersättas med mineralgödsel eller stallgödsel och annan kretslopps-näring.
Tabellen visar exempel på hur mycket växtnäring som går förlorad från åkermarken då skörden först bort från fältet.
Överst på sidan
Main navigation
