Kvävegödsling

Gröda, skördenivå och kvalitetskrav påverkar det totala behovet av kväve.

Detta behov kan tillfredsställas genom:

·        Restkväve i marken på våren

·        Mineralisering under växtsäsongen

·        Tillförsel av kväve (som mineralgödsel, stallgödsel eller annat organiskt gödselmedel)

Hur mycket kväve som ska tillföras i form av mineralgödsel eller stallgödsel beror alltså på hur mycket marken kan leverera.

1. Använd kväverekommendationerna som riktvärde

De rekommendationer som finns för kvävetillförsel är generella och bygger på genomsnittsberäkningar från ett stort antal försök. Råden är skörde- och kvalitetsrelaterade och bygger på det faktum att ju större skörden är och ju mer protein den innehåller, desto mer kväve har tagits upp.

Råden bör användas som riktvärden. Hänsyn måste tas till förhållandenapå det enskilda fältet varje enskilt år.

2. Anpassa gödslingen till fältet

Olika fält (och även olika delar av samma fält) har olika förmåga att leverera kväve till grödan. Skillnaderna beror på odlingshistoria, jordens sammansättning, mullhalt, temperaturförhållanden m m.

Det kan skilja åtskilliga kilon i kväveoptimum även vid samma skördenivå, se diagram 2 i kapitlet om kväveoptimum. Det är därför viktigt att skaffa sig en uppfattning om ungefär hur mycket kväve de olika fälten kan leverera. Detta kan göras på olika sätt. Den egna erfarenheten är en viktig del i detta.

Genom att gå tillbaka och titta på vilket skörderesultat och vilka proteinhalter man haft vid olika gödslingsnivåer i spannmål kan man få en uppfattning om kväveoptimum på fältet. Vid kväveoptimum i korn och havre är proteinhalten oftast 11,5-12%. I vete till foder bör proteinhalten vara 11-11,5%. Om proteinhalterna avviker från dessa halter tyder det på att gödslingen inte varit optimal.

Självklart ska vid planeringen hänsyn tas till restkvävemängden på våren (N-min), eventuella förfruktseffekter (se tabellen nedan) samt använd mängd stallgödsel.

3. Anpassa till årsmån

Årsmånen påverkar såväl skördenivå som markens kväveleverens. Även förluster genom utlakning, denitrifikation eller ammoniakavgång är beroende av årsmånen. Därför kan behovet av mineralgödselkväve variera ganska mycket över åren.

Enda sättet att ta hänsyn till årsmånen är att dela kvävegivorna och anpassa 2:a och 3:e givan efter årets förhållanden. Genom att använda de hjälpmedel som finns, till exempel Yara N-Sensor och Yara N-Tester, kan besluten om givornas storlek underlättas.