Kväveoptimum

Ekonomiskt optimal kvävegiva kan definieras på följande sätt: Den gödslingsinsats där skördevärdet för det sist insatta kilot kväve är lika stort som kostnaden för insatsen.

Relationen mellan kostnaden för kvävet och priset på avsalugrödan har betydelse för hur man ska gödsla.

I diagram 1 ovan visas hur olika spannmålspriser påverkar kvävegödslings-optimum. Diagrammet bygger på genomsnittliga resultat från kvävegödslingsförsök i höstvete. Linjerna representerar olika kostnader för kvävegödseln.

Tabellen  nedan bygger på diagrammet och visar hur kvoten mellan kvävepris och spannmålspris påverkar ekonomiskt kvävegödslingsoptimum.

Som syns i diagram 1 och tabellen kan det skilja en del i optimal kvävegiva beroende på pris och kostnad. Men de stora skillnaderna i gödslingsoptimum beror främst på variationerna mellan och inom enskilda fält samt på årsmånsvariationer.

De generella kurvorna för kvävegödslingsoptimum är genomsnitt för ett stort antal försök, gjorda under flera olika år. I diagram 2 syns hur stor variationen är bakom medelvärdet för rekommendationerna. I verkligheten har varje fält sin egen kurva. Det enskilda fältets kurva avviker nästan alltid från medeltalskurvan och avvikelsen kan vara mycket stor. I diagrammet ser man att det på en plats endast behövdes 40 kg N/ha för att få 8 ton skörd, medan det på ett annat fält behövdes 240 kg N. Därför måste kvävegödslingen alltid anpassas efter rådande förhållanden.

Gödslar man med för lite kväve förlorar man skörd och pengar. Genom att gödsla överoptimalt riskeras att överskottet lakas ut, med negativa miljöeffekter som följd. Även liggsädesrisken ökar med alltför höga kvävegivor.

Naturligtvis ska vi vid gödsling sträva efter bästa möjliga effektivitet av det kväve som tillförs. Ju mer effektivt vi gödslar, desto mindre kväve behöver vi använda. Det är bra för både miljö och plånbok. Kväveffektiviteten kan ökas om vi tar hänsyn till följande:

Tidpunkt för gödsling:  Kväve bör finnas tillgängligt för grödan när tillväxten startar på våren. Men inte tidigare än så. Alltför tidig gödsling ökar risken för förluster.

 Delade givor:  Genom att dela givorna på två eller flera tidpunkter minskar vi risken för kväveförluster samtidigt som delningen möjliggör en årsmåns-anpassning. Vid andra och tredje gödslingstillfället kan Yara N-Tester eller Yara N-Sensor vara till god hjälp för att bedöma behovet.

Radmyllning:  Genom att använda kombisådd kan vi öka kväveeffektiviteten. Kvävebehovet minskar med cirka 10 % när gödselmedlet placeras jämfört med bredspridning.

Kväveform:  Om  Kalksalpeter används vid övergödsling i växande gröda, kan givan sänkas med ca 10 %.