Oljeväxter

Kvävenivån är beroende av förväntad skördenivå och markens egen förmåga att leverera kväve. Generella rekommendationer för vår- och höstsäd finns i  tabell 1 och 2.

Man bör hålla i minnet att ett antal kvalitetsparametrar påverkas av kvävegödsling. Vid högre givor sjunker oljehalten något. Samtidigt ökar skörden och proteinhalten, vilket resulterar i en högre råfettskörd per hektar. Kraftig vegetativ utveckling till följd av alltför höga kvävegivor försenar dock skörden och kan ge en högre klorofyll rekom halt i fröet.

Cirka halva kvävegivan ges vid första gödslingstillfället.

Tabellen visar vilka justeringar av kvävegivan i kg N/ha man bör göra utifrån aktuellt kvävepris (kr/kg N) och oljeväxtpris (kr/kg).
Priskvoten = N-pris/oljeväxtpris.

Oljeväxter har ett stort svavelbehov och är en av de grödor som är känsligast för svavelbrist. Oljeväxter ska därför alltid tillföras svavel i samband med kvävegödslingen.

Rekommendationen är tillföra kväve och svavel i relationen 5:1. För vart 5:e kg N bör alltså 1 kg S läggas. Höstoljeväxter behöver svavel både höst och vår. Svavel kan tillföras med en NPK-produkt eller med Sulfan eller Axan. I flera, dock inte i alla, YaraMila-produkter är svavelhalten så hög att de passar till oljeväxter.

Oljeväxter är betydligt känsligare än stråsäd för dålig fosfor- och kaliumtillgång. Det är därför viktigt att ge oljeväxterna god tillgång till P och K för säker övervintring, jämn mognad och god skörd. Utgå ifrån markens analysvärden, P-AL och K-AL och fastställ behovet med hjälp av tabell 4 och 5.

Även bor är viktigt, bland annat för oljeväxternas frösättning. Brister uppstår i första hand under torra förhållanden, men förebyggande tillförsel rekommenderas om jordanalys visar en lägre halt än 1,0 mg bor/kg jord. I västra Sverige är detta mer regel än undantag, varför gödsling med bor rekommenderas regelmässigt där. I övriga delar av landet rekommenderas gödsling efter jordanalys. Gödsling sker genom sprutning med ett borpreparat.

Oljeväxter har ibland svårt att hinna ta upp all nödvändig växtnäring under den starka tillväxtfasen mellan 4-bladsstadiet och blomningen. Bladgödsling ger därför ofta skördeökningar. YaraVita Photrel kan då användas förebyggande. Det är speciellt utvecklat för oljeväxter och ger en  balanserad tillförsel av Mg, S, B, Mn och Mo. Photrel har i höstrapsförsök under 2006-2008 gett högst skördeökningar  av provade produkter. I två av försöken erhölls 300 kg i merskörd samt en något ökad råfetthalt.

Vid låga borhalter i marken rekommenderas Bortrac i samband med rapsbagge-bekämpningen.

På lätta porösa jordar och vid höga pHvärden kan manganbrist förekomma. Denna  kan avhjälpas med Mantrac Pro.

Läs mer om bladgödsling och produktrekommendationer avsnittet Bladgödsling.

Höstoljeväxter tar upp mycket kväve. En höstrapsgröda som avkastar 4 ton/ha har ett behov av 250 kg N/ha. Av detta tas mycket upp redan på hösten. Det är mycket viktigt att oljeväxterna hinner bilda kraftiga och välutvecklade plantor under hösttillväxten för att klara påfrestningarna under vintern. Därför bör man ge en kvävegiva redan på hösten. Efter stråsäd som förfrukt rekommenderas 60 kg N/ha. Efter kväverika förfrukter kan höstgivan minskas.

Av stor betydelse för utvecklingen på hösten är också att svavel finns tillgängligt.

Det gäller alltid att vara uppmärksam på hur oljeväxterna utvecklas under hösten. Skulle det visa sig att tillväxten har avstannat eller går långsamt, bör man överväga att komplettera med mer kväve. För snabb effekt rekommenderas Kalksalpeter. Totalt tillåts dock max 60 kg N på hösten.

På hösten bör gödslingen vara inriktad på att uppnå en god etablering och övervintring. Om markkartan visar att PK-behov finns, dvs vid P-AL-klass IVa eller därunder, tillfredsställes detta bäst med en NPK-produkt. Antingen väljer man en PK-stark NPK-produkt som exempelvis YaraMila 18-4-14 eller Balans 17-5-10 och lägger NS på våren eller så lägger man NPK både höst och vår (se tabell 6).

På våren startar tillväxten tidigt och under en kort tid fram till blomningen sker en kraftig tillväxt. Under denna period tar rapsen upp stora mängder växtnäring. Då är det viktigt att näringsämnena finns i lättillgänglig form. Säkrast är därför att använda NPKS till första givan.

Första kvävegivan till höstoljeväxter på våren är beroende av beståndets utseende efter vintern. Ett bestånd med kraftiga plantor, speciellt efter förfrukter som vall, träda och konservärter, har ett lägre kvävebehov än ett bestånd som består av små och svaga plantor. Det totala kvävebehovet på våren beror på skördenivå, markens kväveleverans, se   tabell 1 ovan.

Bästa gödslingsstrategin är att ge halva den planerade kvävegivan innan tillväxten börjar, i Sydsverige i mitten av mars och i Mellansverige vid månadsskiftet mars/april, under förutsättning att eventuell snö försvunnit.

Resten av kvävet tillförs cirka fyra veckor senare, då bestånd och kvävebehov bättre kan bedömas. Om grödan är frodigare än normalt på våren, kan kvävegivan reduceras något.

Nu kan Yara N-Sensor också användas i raps. Använd den som hjälpmedel för att styra kvävegivan till både första och andra givan på våren.

Fosfor- och kaliumbehovet tillgodoses lämpligen med en NPK-produkt. Beroende på behovet av P och K används en och samma NPK-produkt till alla givor eller enbart till höstgivan och den tidiga vårgivan, se tabell 6. Exempel på NPK-produkter med hög svavelhalt som passar för höstoljeväxter är YaraMila 18-4-14, 21-3-10, 22-6-6 och Balans 17-5-10.

Om inte andra givan på våren ges som NPK används Sulfan eller Axan. Axan är också lämplig som gödselmedel till samtliga givor om inget PK-behov finns.

Våroljeväxter är, liksom höstoljeväxter, känsliga för låg fosfor- och kaliumtillgång. Därför är det ofta lönsamt att gödsla med dessa näringsämnen. Dessutom ska alltid svavel tillföras i samband med kvävegödslingen. Ett NPK-gödselmedel med hög svavelhalt är idealiskt, inte minst vid kombisådd.

Lämpliga NPK-gödselmedel till våroljeväxter ärYaraMila 18-4-14, 21-3-10 och 22-6-6 eller en Balans-produkt. Hela givan läggs i samband med sådd.