Potatis

Gödslingen styrs av målet med odlingen, men även av sort, jordart, näringsstatus, stallgödselanvändning, tillgång till bevattning och om placeringsteknik används vid sättning. Jordanalys är en nödvändig utgångspunkt vid gödslingsplaneringen, eftersom växtnäringsinnehållet på jordar där potatis odlas ofta förändras snabbt.

Det är viktigt att anpassa gödslingen efter sort, jordanalys, avkastning och odlingsområde för att styra odlingen mot bästa kokkvalitet och storleksfördelning. Viktigast är dock att använda sin egen erfarenhet av tidigare odlingsresultat.

Ungefär samma krav som vid odling av matpotatis gäller, men en extra viktig kvalitetsparameter är rätt ts-halt. Särskilt viktigt är det därför att finna rätta kväve- och kaliumgivor.

Färskpotatis måste tidigt komma upp i så stor avkastning som möjligt. Eftersom kväve fördröjer knölbildning och knöltillväxt, måste givorna hållas avsevärt lägre än för matpotatis.

Vid stärkelseproduktion gäller det att få en hög stärkelseskörd per hektar. Detta får man genom att förena en hög stärkelsehalt i knölarna med en hög knölskörd. Vid för låga givor av kväve och kalium utnyttjas inte avkastningspotentialen fullt ut, samtidigt som för hög gödsling kan påverka stärkelsehalten negativt. Största skillnaden jämfört med matpotatis är kaliumtillförseln, se tabell 3.

Potatisen har en lång växtperiod och därmed en utdragen förbrukning av växtnäring. Det är en fördel att dela kväve- och kaliumgivorna eftersom dessa näringsämnen är lättrörliga i marken. Dels minskar risken för förluster vid nederbördsöverskott, dels ger till exempel delning av kvävet enligt försök lugnare blastutveckling och högre skörd. Tillgång till bevattning är dock en förutsättning för att kunna fördela kvävet på flera givor.

Givetvis måste det även med hänsyn till exempelvis stensträngläggning vara möjligt att kompletteringsgödsla. Ofta är det nämligen lämpligt att kupa in gödseln efter kompletteringsgödslingen.

Vid delad kvävegiva sprids resten av behovet som en eller ett par givor mellan uppkomst och slutkupning. Genom att använda NK-gödselmedlen Unika Kali eller Unika Calcium kompletteras även kalium. Unika Calcium tillför även kalcium.

Om en delning av gödselgivorna inte är lämplig, läggs i stället all växtnäring vid sättning.

Utgå från en aktuell markkarta vid planering av fosfor- och kaliumtillförseln. Ur tabellerna 2-3 nedan hämtas riktvärdena för fosfor respektive kalium. Riktvärden för kvävegödsling finns i tabell 1.  Mängden N justeras efter fältets egenskaper och årsmånen..

Om delning inte är aktuell, väljs den ProMagna NPK mikro som bäst passar för att tillföra totalbehovet av N, P och K. Enklast är att först räkna efter att hela fosforbehovet täcks, därefter kväve och kalium. Det kalium och eventuellt kväve som fattas, kompletteras före sättning genom en extra körning med till exempel kalimagnesia, kaliumsulfat eller Axan.

Vid delning av kvävegivan är det lämpligt att tillföra 1/2 till 2/3 delar av kvävebehovet vid sättningen. Välj den ProMagna NPK som bäst täcker lämplig del av kvävebehovet samt hela fosforbehovet. Resterande kväve, kalium och kalcium kompletteras under säsong, se  tabell 4.

Kompletteringsgödslingen kan bestå av en eller flera givor av främst Kalksalpeter eller en Unika-produkt, se exempel i  tabell 4. Flera körningar innebär en merkostnad, men försök visar att en uppdelning på flera N-givor höjer skörden och är därför lönsam.

Vid flera kompletteringsgivor kan en kombination av olika gödselmedel, till exempel Unika Kali, Unika Calcium, Kalksalpeter eller Nitrabor (f.d. Bor-Kalksalpeter) användas.

Kvävemängden per giva med dessa snabbverkande nitrathaltiga gödselmedel bör begränsas till cirka 30-50 kg för att minska risken för negativa effekter på grund av kraftig tillväxtökning.

Om risk finns för rostfläckar på grund av lågt kalciuminnehåll i marken, är Kalksalpeter, Nitrabor eller Unika Calcium att föredra, eftersom de innehåller lättlösligt, växttillgängligt kalcium.

Axan är endast lämpligt där en stor kompletteringsgiva av kväve skall läggas, eftersom produkten till hälften innehåller långsamverkande ammoniumkväve..

Vissa år är växtnäringsbehovet större än under en normalsäsong. Oavsett om orsaken är att en större skörd än normalt förväntas, eller om stora nederbörds-mängder fört ned kväve och kalium nedanför rotzonen, bör en komplettering ske för att upprätthålla skördens kvalitet. Använd Unika Calcium för att behålla balansen mellan kväve och kalium samt för att tillföra kalcium.

ProMagna innehåller mikronäringsämnen för att ge den krävande potatisplantan bästa möjliga start.

Det uppstår lätt en obalans i växtnäringstillförseln vid ogynnsamma tillväxtbetingelser då grödan är stressad eller då potatisen är inne i stark tillväxtfas (knölbildning - knöltillväxt). Då kan en eller flera förebyggande behandlingar med YaraVita Solatrel vara motiverade. Solatrel är speciellt utvecklad för potatis och innehåller de för potatisen viktiga näringsämnena P, K, Mg, Ca, Mn och Zn.

Vid behov kan även bladgödsling med  enskilda växtnäringsämnen såsom P, Ca, Mg, Mn, B och Zn behövas. Beslutet bör grundas på en växtanalys eller på synliga brist-symptom. En översikt över aktuella produkter och rekommendationer finns under kapitel bladgödsling.

• Fastställ N-, P- och K-behovet utifrån tabellerna 1, 2 och 3
• Fastställ strategi för en eventuell delning av N- och K-givan
• Beräkna lämpligaste gödselmedel vid sättning
• Bestäm fördelning av kompletteringsgivor och gödselmedel, se tabell 4