Välkommen till Yara
Yara är Sveriges ledande leverantör av växtnäring till jord- och skogsbruk
Main content
Skogsgödsling syftar till att gynna trädens fotosyntes och tillväxt. Försök, utveckling och praktisk erfarenhet har inneburit att gödselmedel, planeringsrutiner och spridningssystem har blivit effektivare, samtidigt som miljöriskerna minimerats. All skogsgödsling ska göras med stor hänsyn till miljön. Man bör t ex undvika gödsling av känsliga biotoper och mark intill vattendrag. Yara har även utarbetat ett särskilt miljöprogram rörande gödsling.
Skogforsk har under 2002 redovisat en omfattande sammanställning av skogsgödslingens miljöeffekter.
Markens förråd av organiskt bundet kväve ökar efter skogsgödsling, men någon långsiktig ökning av växttillgängligt kväve har ej noterats. Bestående markkemiska förändringar har endast kunnat påvisas i försök med mycket höga kvävegivor. Helträdsuttag och hyggesbränning innebär att mycket kväve lämnar skogsmarken och för att inte näringsbalansen ska förändras krävs 1-2 gödslingar. Dolomitkalken i Skog-CAN neutraliserar dessutom markförsurningen och tillför baskatjoner.
Vattenkemin påverkas mycket lite av skogsgödsling genom att spridning i och alldeles intill vattendrag undviks. Kvävet styrs till områden där träden kan ta upp det och gynna fotosyntes och tillväxt. Därmed finns ingen märkbar påverkan på fisk i bäckar.
Vegetationen kan tillfälligtvis förändras efter en gödsling genom att vissa växter ökar sin konkurrenskraft mot andra. Denna förändring av artsammansättningen återgår i regel på några år, men växter som mossor och lavar behöver längre tid för återgången. Tillgången på blåbär ökar efter skogsgödsling på torr eller frisk mark.Även bland mykorrhizasvampar sker en förskjutning i artsammansättning och på kort sikt en minskning av artantal. Gödslingsvärd skogsmark härbärgerar i regel inteså kallade rödlistade arter, men sådana kan finns i t ex surdråg inom gödslingsobjekt. Skogsgödsling anses inte hota den biologiska mångfalden.
Även viltets betesväxter gynnas av kväve och viltbetet ökar efter gödsling. Gödsla därför inte ung- och plantskog med tanke på ökad risk för betesskador. Studier har visat att renar undviker vinterbete inom nyligen gödslade områden. Renar, och sannolikt andra däggdjur, dricker inte heller vatten som påverkats av gödselmedel. Varken däggdjur eller hönsfåglar äter utspritt gödselmedel.
Växthusgasen koldioxid binds i ökad utsträckning i skogen efter gödsling, vilket alltså motverkar den så kallade växthuseffekten på kort sikt.
Skog och skogsmark är mycket variationsrika och förutsättningarna för en miljöskonsam skogsgödsling är därmed olika i olika skogar. Ett noggrant urval av lämpliga gödslingsarealer är därför viktigt för miljön. Jordbrukets detaljerade jordanalyser är inte praktiska hjälpmedel vid skogsgödsling. En regel är dock att ett djupt humusskikt kan hålla kvar näringsämnen bättre än ett tunt. Detta betyder att skogsbestånd på djup, humusrik jord, tål gödsling med mindre risk för läckage, medan skog på humusfattig mark, t ex hällmark, inte bör gödslas. Generellt kan man säga att biotoper som är särskilt intressanta ur miljösynpunkt, t ex sumpskog, och bäckraviner, inte är lämpliga för gödsling. Figuren visar en del principer för en selektiv gödsling inom ett skogsområde.
Hällmark med grunt humusskikt. Ingen gödsling.
Tall av hög kvalitet. Högre gödselgiva.
Stormlucka. Ingen gödsling.
Kärrmark. Ingen gödsling.
Stort lövinslag. Gödsling lönar sig ej.
Skog på kolbotten. God näringstillgång - ej gödsling.
20 meters gödslingsfri zon utmed bäck.
Myrmark. Ej gödsling.
Gran med styltrötter på svartjord.God näringstillgång - ej gödsling.
Känslig biotop med bl.a orkidéer. Ingen gödsling.
10 meters gödslingsfri zon mot rågång.
Gödsling ända fram till vägen.
Inom övriga områden kan gödsling ske med normala givor.
Överst på sidan
Main navigation
