NPK, NP eller bara N till spannmålen

* Högre skörd vid P-AL under ca 10, dvs en låg klass IV

* Ökad kvalitet i vårsäd

* Tidigare mognad

* Lägre vattenhalt

* Ökad odlingssäkerhet

* Praktiskt

* Upprätthåller markens näringsstatus

Under många år har målsättningen varit att jordarna ska ligga i P-AL-klass III i en stråsädesdominerad växtföljd. Man har i denna klass gödslat med lika mycket fosfor som grödan bortfört. I lägre klasser har man gödslat mer, så att markens fosforinnehåll på sikt skulle öka och i högre klasser har man gödslat mindre, så att innehållet i marken skulle gå ner till klass III. I klass III tillför NPK-produkten YaraMila 24-4-5 lika mycket P och K som bortförs med skörden. Gödslingen blir därmed balanserad.

När fosforpriset steg kraftigt var det inte längre lönsamt att gödsla efter grödans bortförsel i klass III. Även om skördeökningen för YaraMila 24-4-5 i klass III är ganska stor, i genomsnitt ca 400 kg per ha, kan man i denna klass inte betala så höga kostnader för fosfor som 40 kr per kg. Inte förrän i klass II är skördeökningen tillräckligt hög (> 700 kg per ha) för att kunna bekosta ett så högt fosforpris.

Under det gångna växtodlingsåret ändrades rekommendationerna för fosfor drastiskt som en följd av de höga fosforpriserna. Men nu är prissituationen helt annorlunda och vi kan skruva tillbaka rekommendationerna till där de var för 2 år sedan. Se matriserna i figur 1.

När nu fosforpriset sjunkit från 40 kr till ca 15 kr per kg (juli -09) minskar fosforkostnaden per hektar från 640 kr till 240 kr om man lägger ca 100 kg kväve som 24-4-5. Denna lägre kostnad gör att det återigen blir lönsamt även på kort sikt att försöka bibehålla klass III.

Det tar några år för markens fosforstatus att försämras. Men det tar också några år att förbättra statusen om man snålat med fosfor. Vi vet inte hur prissituationen ser ut framöver. Men just nu är den gynnsam. Det är all idé att gödsla med en NPK som är balanserad efter behovet i den P-AL-klass man befinner sig. Efter ett par års snålgödsling bör man återigen tänka på markens långsiktiga fosforstatus. Tillföra vad marken för bort, gödsla i balans.

När man räknar på lönsamheten ska man dels se den kortsiktigt, dvs om man får tillbaka den merkostnad som NPK utgör i jämförelse med N och dels långsiktigt. Hur mycket fosfor tar jag bort från marken och vad kommer det att kosta att ersätta denna. Om en stråsädesgröda för bort 20 kg P har denna ett värde av 20 x 15 kr, dvs 300 kr per hektar. Vi tar alltså ut denna summa från ”markens fosforbank”.

Höstsäden svarar inte med lika stora skördeökningar vid medelgoda och goda fosfortillstånd som vårsäden. Men om fosforklassen sjunker till en låg klass III eller därunder, behöver höstsäden fosfor för att ge goda skördar. Problemet är bara att då krävs hösttillförsel för bästa utbyte. För att slippa höstgödsling är det en god investering att hålla jorden i klass III.

Skördeökningen för fosfor är nära knuten till markens fosforinnehåll. För kalium däremot, är det ofta svårt att förklara varför man fått en skördeökning eller kvalitetsförbättring. Klart är i alla fall att det krävs kalium för att få fullt utbyte av fosforgödslingen i vårkorn, se figur 2.

Nuvarande  gödslingsrekommendationer för kalium till stråsäd baseras huvudsakligen på markens innehåll, mätt som K-AL. Gamla försök ligger bakom dessa gödslingsrekommendationer. Stegar med ökande mängder kalium visade viss skördeökning, men skillnaderna var små. Så länge priset var lågt, kunde man lägga kalium i överskott. Men frågan om betydelsenav att gödsla med kalium har nu aktualiserats. Under förra årets prisuppgång på alla växtnäringsämnen följde även kalipriset med upp. Till skillnad från kväve och fosforpriserna har kaliumpriset ännu inte gått ner (juli -09).

Moderna försök i vårkorn från 1995 och fram till idag har visat att NPK ger högre skörd än NP oavsett vilket K-AL-tal marken håller. Flera av försöken har legat på jordar med höga K-AL-tal. Endast på mycket lätta jordar har skörderesponsen gått att härleda till K-AL-talet. En viss korrelation finns till kalium/magnesiumkvoten, men inte heller den ger hela förklaringen.

Med tanke på prissituationen och den svaga kopplingen mellan K-AL och skördeökningen för kalium finns anledning att se över gödslingsrekommenda-tionerna för kalium. Detta kommer att ske under hösten. För att på sikt kunna ge relevanta rekommendationer pågår nu en omfattande 3-årig försöksserie där olika K-nivåer jämförs i olika NP-, NPK- och NK-produkter. Förhoppningsvis kan vi redan nästa år redovisa preliminära resultat från denna serie.

NPK höjer skörden. Eftersom ökningen har gått att relatera till markens fosforstatus (och inte till K-AL), har vi tagit för givet att det bara rör sig om fosforeffekter. Men om vi jämför NPK med NP finner vi att NPK ger betydligt högre skörd än bara NP. Man kan uttrycka det så att för att få ut hela effekten av ökade fosforgivor behövs kalium. Jämför skördeeffekten av 24-4-5 och 27-5 i figur 2! Båda leden har gödslats med samma N- och P-giva men sista ledet har inte fått kalium.

Utöver skördeökningar, får man ofta en förbättrad kvalitet med NPK-gödsling. I försöken med fosforstegar konstaterades inte bara högre skörd, utan också en tidigare mognad och bättre kvalitet. Fördelar som också bör värdesättas vid gödslingsplaneringen. Ett tydligt exempel på den tidigare mognaden är fotot från ett försök med radmyllad Axan respektive NPK på Laxmans Åkarp i Skåne 2003 (se fotot).

I tabell 1 ser man också att tusenkornvikt och rymdvikt förbättras då NPK används jämfört med NP respektive enbart N. Att proteinhalten sjunker är en utspädningseffekt på grund av den ökade skörden.

Kortsiktig lönsamhet: Utifrån markens P-AL-tal kan man bedöma vilken skördeökning som kan förväntas av NPK jämfört med NS. Om man endast ser det kortsiktigt, måste värdet av skördeökningen plus kvalitetsförbättringen vara högre än gödselkostnaden.

Lönsamhet på längre sikt: Uttag från banken måste så småningom ersättas. Nu är prisnivån på fosfor relativt låg. Det kan alltså vara en god investering nu att gödsla i balans och inte tära på förrådet. Vi vet inte hur situationen kommer att se ut framöver. Att hålla marken i en lagom fosforstatus är positivt för kommande grödor.

Andra aspekter: Vi har i många försök sett att kombisådd NPK (jmf med enbart kväve) till vårsäden gett snabbare utveckling, tidigare mognad och lägre vattenhalt (se fotot som exempel på detta). Detta kan vara svårt att värdera, men en lägre torkningskostnad bör tas med i beräkningen. En tidigare mognad och skörd kan leda till att efterföljande höstgröda sås i tid, vilket kan ha stor betydelse för utvecklingen av
t ex höstrapsen.