Kan klimatgasutsläppen från odlingen minska?

Jordbruket står för en del av Europas totala utsläpp av klimatgaser. Figur 1 visar den ungefärliga fördelningen av utsläppen inom EU. Den del av klimatgaserna som kommer från jordbruket kan ytterligare delas upp enligt figur 1. Globalt sett är jordbrukets andel av utsläppen betydligt större, ca 25 %. Denna stora andel beror till stor del på avverkning av tropisk regnskog till förmån för ny jordbruksmark samt på att jordbruket är mindre effektivt än i Europa.

Hur utsläppen från svenskt lantbruk fördelas visas i figur 2.

I artikeln "Mer  än halverade utsläpp är möjligt", beskrivs hur rening i fabrikerna minskat utsläppen från tillverkning av kvävegödselmedel. Sedan dessa åtgärder gjorts, är det utsläppen från själva odlingen som är den största källan till lustgasutsläpp.

Klimatgasutsläpp från odlingen är dels lustgas (N₂O), dels koldioxid (C₂O). Lustgasen är den mest potenta och är hela 296 gånger kraftigare än koldioxiden.

Källor för lustgasavgången är:

1. Tillförd gödsel.
   a. Mineralgödsel
   b. Stallggödsel och andra organiska gödselmedel

2. Omsättning av växtrester och rötter.

3. Tillförsel från atmosfären (dvs kväve som en gång avdunstat från marken). 

4. Kväve som omsätts i vattendrag (kväve som ursprungligen utlakats). 

5.  Kväve mineraliserat från marken.

Enligt IPCC (FN:s klimatpanel) avgår som lustgas i genomsnitt 1 % av allt gödselkväve som tillförts, 1 % av det kväve som omsätts i växtrester och gödsel, 1 % av kväve som avdunstat, 0,75 % av det kväve som utlakats samt 1 % av det kväve som mineraliserats i marken. Angivna siffror är riktvärden och storleken varierar mycket med förhållandena. Om man vill skilja på kväve tillfört med mineralgödsel och kväve från stallgödsel, finns beräkningar från Naturvårdsverket som visar att ca 0,8 % av mineralgödselkvävet och 2,5 % av totalkvävet i organisk gödsel avgår.

Lustgas bildas i marken vid nitrifikation och denitrifikation, se figur 3.

Koldioxiden kan hänföras till:

1. Ändring av markens kolhalt (mullhalt). Kan bli stor på organogena jordar. 

2. Aktiviter som kräver energi (diesel, maskiner, el etc).

I artikeln "Behöver vi tänka på mullhalten?" diskuteras hur mullbevarande åtgärder kan vidtas. Dessa åtgärder minskar koldioxidavgången. Nedan i denna artikel beskrivs bara vad som kan göras för att minska avgången av lustgas vid användning av mineralgödselkväve.

Eftersom lustgasen bildas vid kvävets omsättning i marken, är alla åtgärder som ökar kväveeffektiviteten positiva. Samma åtgärder som minskar utlakningen minskar således också lustgasavgången. Nedan sammanfattas några av de viktigaste åtgärderna som kan vidtas för att förbättra kväveeffektiviteten i odlingen.

*  Gödsla balanserat med N, P, K och S. Brist på ett näringsämne innebär sämre N-utnyttjande.

*  Anpassa givan efter grödans behov (markens kvävemineralisering, förväntad skörd, årsmån m m).

*  Dela givan och tillför kvävet i rätt tid när grödan behöver det.

*  Radmylla då det är möjligt.

*  Använda precisionshjälpmedel (Yara N-Sensor, Yara N-Tester).

*  Bibehålla god markstruktur (undvik packning, god dränering).

*  Välja rätt gödselmedel (ammoni  nitrat är bättre än ammonium och urea).

Balanserad gödsling
Genom att grödans behov av samtliga näringsämnen är tillgodosedda, ökar möjligheten till en god avkastning. Om det råder brist på något ämne kan grödans skördepotential inte utnyttjas och därmed blir kväveutnyttjandet sämre. Gödslar man med NPK med svavel (P och K efter grödans behov enligt markkartan), eventuellt kompletterat med mikro, kan kväveutnyttjandet ökas väsentligt.

Rätt kvävegiva
Det är inte lätt att finna rätt kvävenivå, men man kan absolut komma ganska nära genom en inte alltför stor ansträngning. Genom att titta på historiska data över skördenivå och proteininnehåll kan man få en god fingervisning om nivån. Ytterligare information om markens kvävelevererande förmåga ger Nollrutor (icke kvävegödslade rutor). Hänsyn till årsmån måste givetvis också tas.

Delade givor och årsmånsanpassning
Om man delar givan kan en årsmånsanpassning göras. Väntas en god skörd, eller om kväve lakats ur markprofilen, har man möjlighet att lägga mer. Strategin med delning bygger på att man håller nere huvudgivan och planerar för en kompletteringsgiva.

Gödslingstidpunkt
Grundregeln är att lägga kvävet i så nära anslutning till upptaget som möjligt. I möjligaste mån bör höstgödsling med kväve undvikas. Den mängd nitratkväve som finns i marken under hösten räcker oftast för en höstetablering. Undantagen är oljeväxterna (som har en kraftig tillväxt redan på hösten och behöver en höstgiva) samt om stora mängder halm eller andra växtrester plöjts ner. Växtrester i marken utgör energi för kvävefixerande mikroorganismer, som temporärt kan fastlägga kväve. Vid mikrobiell fastläggning bör höstkvkäve läggas ut för att kompensera för denna. Riktigt tidig vårgiva är sällan lönsam. Endast vid rejäl försommartorka är tidigt kväve och hela givan med en gång att föredra framför en delning. Att lagra kväve i marken för framtida upptag utgör alltid en risk för utlakning eller denitrifikation.

Precisionsgödsling
Yara N-Tester (f.d. Kalksalpetermätaren) är ett beprövat redskap som ger information om kvävehalten i växten. Mätning ger hjälp till beslut om kompletteringsgivans storlek. Vid spridning med hjälp av Yara N-Sensor kan man ta hänsyn till de variationer i kvävebehov som alltid finns inom ett fält.

Bibehålla god markstruktur
Eftersom lustgas avges vid denitrifikation och denna uppkommer vid vattenmättnad (se figur 3) är alla åtgärder för att skapa en god markstruktur positiva. Exempel är kalkning, mullbevarande åtgärder, samt en väl fungerande dränering.

Kväveform
Det är stora skillnader i effektivitet mellan olika kväveformer och därmed mellan olika produkter. Rent nitratkväve är mest effektivt. Risken för lustgasavgång minskar ju också om det inte finns något ammonium som ska omvandlas till nitrat (se figur 3, lustgas avgår vid nitrifikation). Kalksalpeter som består av rent nitrat är den mest effektiva produkten. Våra vanligaste produkter, som består av en blandning av ammonium och nitrat (N27, Axan, N34 och olika NPK-produkter) intar ett mellanläge. Rent ammonium, som finns i ammoniumsulfat eller som bildas efter hydrolys av urea är minst effektivt.

Appliceringssätt
Placering/radmyllning ökar kväveeffektiviteten. Många försök och praktisk erfarenhet visar att man kan minska kvävegivan med i genomsnitt 10 % om man kombisår vårgrödorna.