Många steg till god etablering av höstraps

Sedan tre år tillbaka har vi i Sverige utfört såtidsförsök för att belysa vikten av tidig sådd. Försöken har också försökt ge svar på om avkastningen skiljer sig för olika linjer och hybrider vid olika såtid. Efter såtiden är gödslingen den förmodligen viktigaste parametern för ett gott resultat. Där har Svensk Raps 20/20-projekt i samarbete med Yara gett flera intressanta resultat.
Växtskyddet i form av ogräs- och skadedjursbekämpning, framförallt sniglar, är också mycket viktigt och går inte att förglömma.

Att etablera en rapsgröda har i försök visat sig möjligt att genomföra på de mest varierande sätt. Generellt kan man säga att plöjning är den säkraste metoden som över åren gett en jämn avkastning. Väder, men framförallt tidsaspekten, kan dock göra att plogfri etablering ger många fördelar. Vid blöt väderlek kan plöjning vända upp torrare jord och göra fältet farbart med såmaskinen. Vid torra höstar däremot, kan plogfri etablering vara överlägset bäst eftersom markfukten bibehålls. Styvare jordar har också visat fördelar av att inte plöjas. Kanske mest beroende på att plöjning på styv jord följs av intensiv jordbearbetning med exempelvis harv, sladd och vält och då försvinner enorma mängder vatten som behövs vid groningen.

En lättare jord, exempelvis i sydöstra Sverige, kanske går utmärkt att plöja med hög hastighet och kan med enkelhet jämnas till med en eller två harvningar före sådd. Där kanske de plogfria metoderna som oftast lämnar halm på ytan blir en stor nackdel. Det är ju så att sådd och groning av rapsfrö handlar mycket om halm. Rapsfrö gror i jord och inte i halm. En god vete- eller höstkornskörd kan lämna tonvis med halm i markytan som måste elimineras. Plogfri etablering kräver väl inkorporerade skörderester. Halm i ytan hindrar groning, skapar ojämn beståndsutveckling som påverkar grödan ända fram till skörd och sist men inte minst skördens storlek. Halm i ytan är också ett paradis för sniglar.

Att välja rätt etableringsmetod, inte minst ur en tidsaspekt, kan påverka skörden avsevärt. Varje dags försenad sådd mot normal såtid har under åren 2008-2009 medfört en sänkt avkastning om 26 kg frö per dygn. Två veckors försening ger således uppemot 400 kg förlust. Inget säger heller att hybridsorter skulle vara mer lämpade för sena såtider än linjesorter. Det är i stället den enskilda sortens egenskaper som avgör den lämpliga såtiden.

Raps skall gödslas på hösten. Det visar tydligt Svensk Raps gödslingsförsök i serien OS3 188. Efter tre års försök med kvävestegar från 0-80 kg N har inte en enda vinterskada med höga kvävegivor konstaterats i 18 försök spridda från Skåne till norra- Götaland. Vintern 2009-2010 visade i stället att ju mer kväve rapsen hade fått desto bättre blev övervintringen. Vid behov kan kvävet med fördel läggas som NPK. Ett av försöken i en ny försöksserie med NPK som Yara startade hösten 2009 visar att ju mer växtnäring i form av P och K som ges på hösten, desto mer förbättras övervintringen. Att gödsla rapsen på hösten har visat sig spara kväve på våren. 20 kg mer kväve på hösten har faktiskt sparat hela 40 kg kväve på våren. En nettobesparing på 20 kg rent kväve.

Ogräs och spillsäd kan om hösten driva rapsens tillväxtpunkt på höjden. Det är också visat i försök på senare år att de allra högsta höstrapsskördarna fås i ogräsbekämpade fält.

Sniglar är ett annat mycket allvarligt problem som ökar i Sverige. De senaste åren med ganska våta höstar och med en vinter 2009-2010 som endast på vissa platser medförde djupare tjäle har gjort att sniglar nu kan dyka upp överallt. Störst är risken efter vallbrott eller vid plogfri odling. Bevaka fälten noga. Raps efter alla förfrukter och vid alla etableringsmetoder kan drabbas.

Efter en ganska hektisk augusti-september i rapsfälten med många saker att beakta kan man ganska lugnt packa ihop maskinparken för vinterförvaring. Sortmaterialet på den svenska marknaden är mycket bra med god vinterhärdighet. Lyckas man med sådd, gödsling och växtskydd har man goda chanser att till våren starta med ett fint bestånd. Och ju bättre beståndet är, desto lägre kvävebehov har det.