Mer än halverade utsläpp är möjligt

Kvävegödselmedlens påverkan på utsläppen av växthusgaser är en komplex historia. Under senare år har forskare beräknat mängden utsläpp i så kallade livscykel-analyser, dvs hela kedjan från produktion av gödseln till konsumtion av skörden, se figur 1.

När kvävegödsel produceras och transporteras frigörs växthusgaser. En del gaser försvinner också upp i atmosfären när kvävet omsätts i marken. Å andra sidan bidrar gödselmedlen till att tillväxten och skörden ökar och grödan binder då luftens koldioxid. 

Man kan också vidga livscykeln till ett globalt perspektiv. Den extra skörd som gödslingen medför gör att mindre areal behöver användas för att föda världens befolkning. På så sätt kan man bidra till en minskning av avskogningen i tropiska områden. Avskogningenstår för cirka 20 % av människans påverkan på koldioxid-utsläppen och är den enskilt största utsläppskällan.

De växthusgaser vi främst talar om i kvävets livscykel är koldioxid (CO₂) och lustgas (N₂O). För att kunna jämföra gasernas klimateffekt räknas lustgas om i koldioxid-ekvivalenter (CO₂-ekv). 1 kg N₂O motsvarar 296 kg CO₂-ekv, eftersom den har en 296 gånger större effekt på klimatet jämfört med CO₂.

De flesta kväveprodukter som används i Sverige och Europa består av hälften ammoniumkväve (NH₄ +) och hälften nitratkväve CO₂-ekv, så kallade ammonium-nitratprodukter. Så är fallet med alla YaraMila NPK-, NP-och NK-produkter samt Axan, N27 och N34.

Vid produktion av ammoniumnitrat tillverkas först ammoniak genom att luftens kväve binds med hjälp av energi, se figur 2. I detta steg avgår koldioxid. Genom energieffektivisering kan mängden koldioxid minskas.

I nästa steg då salpetersyra produceras avges lustgas. Cirka 90 % av lustgasen kan renas med vår nya katalysatorteknik. Vid reningen omvandlas lustgasen till vatten och kvävgas som finns naturligt i luften. I det sista steget görs den färdiga gödseln och produkterna granuleras eller prillas. Detta kräver en förhållandevis mindre mängd energi och utsläppen är små.

Yaras fabriker anses vara de mest energisnåla i världen och släpper därför ut förhållandevis lite koldioxid i det första steget. Den katalytiska reningstekniken för lustgas som företaget har utvecklat och installerat, minskar utsläppen av lustgas med 90 procent. Sammanlagt är utsläppen vid tillverkning av ammoniumnitrat i Yaras fabriker lägre än 3,6 kg CO₂-ekv per kg N, se figur 1.

Gödsel transporteras huvudsakligen med båt och tåg. Normalt används lastbilar endast för den sista transporten ut till gård. Jämfört med övriga delar i livscykeln är utsläppen för transporten nästan försumbara, cirka 0,1 kg CO₂-ekv per kg N,
se figur 1.

Vid användning av alla typer av kvävehaltiga produkter, även stallgödsel, försvinner växthusgaser från marken ut i atmosfären. Utsläpp av lustgas sker främst vid mikroorganismernas omvandling av ammonium till växttillgängligt nitrat samt när marken är vattenmättad.

Det genomsnittliga utsläppet av växthusgaser vid användning av ammoniumnitrat är 5,6 kg CO₂-ekv per kg N, se figur 1. Beroende på förutsättningarna i det enskilda fältet och på gården, kan utsläppen minskas med i storleksordningen 10-30 %.

En ökad kväveffektivitet är nyckeln till att förbättra denna siffra. Om en större andel av det tillförda kvävet tas upp av grödan minskar utsläppen. Samtidigt förbättras produk-tiviteten och lönsamheten i odlingen!

Det finns många åtgärder som kan förbättra kväveeffektiviteten:

*  Gödsla balanserat med N, P, K och S. Brist på ett näringsämne innebär sämre N-utnyttjande.

*  Anpassa givan efter markens kvävemineralisering, förväntad skörd och årsmån.

*  Dela givan efter grödans upptag.

*  Radmylla då det är möjligt.

*  Använda precisionshjälpmedel (Yara N-Sensor, Yara N-Tester).

*  Bibehålla god markstruktur (packning, dränering).

*  Använda ammoniumnitrat som ger mindre utsläpp än ammonium och urea. 

Läs mer om odlingsåtgärder för att öka N-effektiviteten.

Genom fotosyntesen binder grödan stora mängder CO ₂. Gödslade fält binder 4-5 gånger så mycket CO ₂ som fält som varit ogödslade en längre tid. Ett exempel: en skörd på 8 ton/ha, uppnådd med 170 kg N/ha, binder ca 12 800 kg CO₂/ha. Det motsvarar 75 kg CO₂ per kg N!

Men som framgår av figur 1 frigörs lika mycket då biomassan så småningom konsumeras som mat eller foder. CO₂-fixeringen i grödan är därför kortsiktig. Balansen blir däremot annorlunda om biomassan används till bioenergi som ersätter fossilt bränsle. En del av den bundna koldioxiden kan då betraktas som en verklig vinst på lång sikt. 

Livscykeln från produktion till odling kan sammanfattas i figur 3. Bilden visar hur mycket växthusgaser som släpps ut vid en  produktion av drygt 9 ton vete/ha vid ekonomisk kväveoptimum. Till vänster ser vi en traditionell produktion (blå färg) av kväve med höga utsläpp av CO₂ och N₂O. Produktion, transport och odling resulterar i ett sammanlagt utsläpp på 2 500 kg CO₂-ekv/ha. Denna siffra är satt till 100 procent.

Tack vare vår katalytiska lustgasrening och ett bättre energiutnyttjande har nu utsläppen reducerats med 40 procent i förhållande till gödselns totala klimatavtryck vid produktionen (se blåa nivån i mitten). Läs mer om vår garanti.

Nivån till höger visar ett möjligt scenario i framtiden då vi tillsammans fått ner utsläppen även i odlingen. Sammantaget har då utsläppen minskat med över 50 procent.

Källor: Artikeln bygger på ett stort antal källor, bl a från FN, IFA, IPCC och Fertilizer Society. En fullständig förteckning finns att ladda ner, se höger kolumn ovan.

Mer information: Vi har tagit fram en folder som mer ingående beskriver artikelns innehåll. För att beställa foldern, se "Beställ broschyrer" i höger kolumn ovan. Innehållet finns även på sidan Klimatavtryck.