Se upp med fosforbehovet vid högt pH

Det finns ett antal analysmetoder för att fastställa hur mycket fosfor som finns tillgänglig för växterna. Dessa metoder används på olika håll med växlande framgång. Vårt P-AL är ganska bra, men det finns situationer när det inte fungerar tillfredsställande.

Tanken att använda kemiska analysmetoder för att bestämma näringsinnehållet i marken är minst lika gammal som mineralämnesläran, det vill säga sådär 170 år.

Det man vill veta är hur mycket fosfor som är eller kommer att bli tillgänglig för grödan under växtsäsongen. Direkt upptagbar är bara den lilla mängd, ungefär 150 g per hektar räknat till 50 cm djup, som är löst i  markvätskan. Näringsupptaget sker alltid via markvätskan, som alltså måste ”förnyas” eller ersättas cirka 100 gånger för att täcka en bortförsel med skörden på 15 kilo. Förnyelsen sker bäst och snabbast i jord med pH-värden mellan pH 5,5 och 6,5. Utanför intervallet är lösligheten mindre och markvätskan förnyas bara långsamt (se figuren). Detta ska en analysmetod kunna beakta.

Man ställer tre krav på analysmetoden. För det första ska det finnas ett samband mellan analysvärde och avkastning, för det andra ett samband mellan analysvärde och effekt av tillfört näringsämne och för det tredje ska upprepade analyser på samma prov ge jämförbara resultat – reproducerbarhet.

Omfattande undersökningar visar att AL-metoden i stort sett uppfyller dessa tre krav. Men metoden har svagheter och ger felaktig information  framförallt på jordar med höga pH-värden. Där blir sambandet mellan analysvärde och effekten av fosforgödsling ofta osäkert.

Fosfor fastläggs i svårlösliga kalciumföreningar vid höga pH-tillstånd  i marken. Från pH cirka 7 och uppåt överskattar AL-metoden mängden växttillgänglig fosfor. Detta beror på att extraktionsvätskan (ammoniumlaktat- lösning, dvs AL-lösning) är sur och gör att den hårt bundna fosforn frigörs under analysen. I verkligheten finns det alltså ett behov av växttillgänglig fosfor trots att analysen visar något annat. Risken är då att  fosforbehovet inte blir tillgodosett.

Utvärderingen kan anpassas. Använd rekommendationerna, som gäller för en P-AL-klass lägre än den funna om pH-värdet ligger i närheten av sju och högre. Det finns också andra analysmetoder. Nackdelarna då är besvärligare provhantering, ökade analyskostnader och begränsat tolkningsunderlag.