Höga matpriser biter sig fast

Sommaren 2011 präglades av ekonomisk oro. Finansiell kris i Grekland samt en mycket hög skuldsättning för Portugal, Spanien och även Italien fick marknadens nerver att dallra. Ekonomiska bekymmer i USA spädde på oron. Listan kan göras betydligt längre. Resultatet blev stora nedgångar på världens börser, inte minst på Stockholmsbörsen. Även de olika valutornas värde varierade kraftigt från en dag till nästa.

När konjunkturen viker brukar råvarupriserna gå ned. Men när det gäller mat är det annorlunda. Vi måste äta även om det stormar på börsen. FAO publicerar varje månad ett livsmedelsprisindex. Detta index är baserat på en korg av olika livsmedelsprodukter vilka representerar den globala livsmedelskonsumtionen. Indexet i augusti 2011 var 231 vilket är 26 procent högre än i augusti 2010 (figur 1). Hela 2011 har index bitit sig fast på en hög nivå. Enligt prognoser från USAs jordbruksdepartement USDA och andra som gör prognoser kommer konsumtionen av spannmål under det närmaste året att vara större än produktionen. I USA är efterfrågan på majs mycket hög och priserna ligger på rekordhöga nivåer. Majspriset håller upp vetepriset  eftersom vete kan gå in och ersätta majs i många foderblandningar.

Världslagren av spannmål motsvarade enligt septemberrapporten från USDA 71 dagars konsumtion. Det är en högre nivå än bottennivåerna 2007 då lagren var under 55 dagars konsumtion, men 71 dagar är fortfarande en låg nivå. Ekonomisk oro kommer förmodligen att bromsa efterfrågan på spannmål. Det finns prognoser som pekar mot något högre priser och det finns de som tror på något lägre priser, men ingen tror på att vi ska hamna på de bottennivåer vi levde med efter förra  finanskrisen. Tvärtom tror alla analytiker på relativt bra spannmålspriser framöver och vi kan alltså förvänta höga matpriser även framöver. Bra för lantbrukaren, men naturligtvis inte lika uppskattat av konsumenterna.

Den svenska marknaden för mineralgödsel rivstartade under juni och det såldes ganska stora volymer under några intensiva veckor. Under några veckor gick ureapriset upp med drygt 150 USD/ton (figur 2). Sedan tog inte bara den finansiella oron fart, det kom också en massa regn i norra Europa. Det fick både marken och marknaden att surna rejält. Det blev en rekyl på de globala junipriserna för urea och andra kväveprodukter. Det var väl egentligen inte överraskande efter en mycket snabb uppgång. Därefter har priserna på kväve på nytt börjat stiga och är nu på ungefär samma nivå igen. Priserna för fosfor och kalium är inte lika snabbrörliga som kvävet, men även dessa priser steg under sommaren för att sedan plana ut.

Kina har sedan några år tillbaka exporttullar på urea. Under perioden juli till oktober är det en låg tull medan det före och efter denna period är en tull på 110 procent (figur 2). När detta skrivs, i mitten av september, är vi alltså mitt i det kinesiska exportfönstret. Den låga tullen varierar från minimum 7 procent och uppåt beroende på prisdiffe-rensen mellan inhemsk kinesisk marknad och världsmarknadspriserna. Just nu är den drygt 40 procent. Detta visar att kinesiska myndigheter vill prioritera inhemsk marknad och begränsa exporten. I exportfönstret skulle man normalt förvänta att exporten tar fart och att de globala priserna sjunker. Men så blev det inte. Åtminstone inte ännu är kanske säkrast att tillägga. Den  kinesiska exporten har varit ganska låg och de globala priserna på urea har gått upp istället för ned (figur 3).

Om inte den kinesiska exporten helt  plötsligt tar fart så pekar mycket på att det kommer att vara en stor efterfrågan på kväve och som en följd av detta stigande priser. En prisuppgång som säkert bromsas av den finansiella oron, men enligt de tongivande analytikerna kommer efterfrågan att vinna över finansoron. Kina exporterar inte bara urea utan även fosfor. Rykten har under den senaste tiden cirkulerat att Kina planerar att minska sin export av fosfor, t ex genom ökade exporttullar. Oavsett om dessa rykten är sanna eller falska så är det mycket som tyder på att Kina kommer att vara mera restriktivt med sin export av mineralgödsel framöver.