Delad N-giva prickar rätt

Kvävegödslingsförsök under många år har lärt oss att variationen i optimal kvävegiva är stor. Att endast använda skörderelaterade gödslingsråd är inte tillförlitligt. Markens egen förmåga att leverera kväve är tillsammans med årsmånen viktiga faktorer som man måste ta hänsyn till. Genom att tillämpa en strategi med delad kvävegiva och genom att använda de hjälpmedel som finns tillgängliga för att bedöma behovet av mer kväve, ökar möjligheterna att komma nära optimum.

15 försök 2010 i hela landet

Under förra året användes samma försöksplan med kvävestegar i höstvete över hela landet. Totalt skördades 15 försök, varav hälften låg på stallgödselgårdar och den andra hälften på rena växtodlingsgårdar.

Försöken drivs i försöksregionernas regi och utförs i samarbete med Jordbruksverket och Yara. Syftet är att studera N-optimum på gårdar med olika förutsättningar. Försöken används också för att utreda om en ny kalibreringsmodell för Yara N-Sensor fungerar för att förutsäga behovet av kompletterande kvävegödsling.

Försöksplanen i försöksserie M3-2278 bestod av en N-stege från 0 till 280 kg N per hektar. Dessutom fanns två tilläggsled för kompletteringsgödsling. Ett led som grundgödslades med bara 80 kg kväve och ett som fick 160 kg (led I och J). Kompletteringsgivan i de två sista leden gavs behovsanpassat efter bedömning med Yara Handsensor (”absolut kalibrering”). Handsensorn  är ett instrument som har samma funktion som den stora sensorn, men som kan användas i försöksparceller.

Förfrukter: stråsäd, men inte vete, råg eller rågvete. Gödselmedel: Axan NS 27–4.

Det finns inga genvägar

Resultaten från år 2010 bekräftar att det är omöjligt att gödsla rätt om man enbart grundar sin kvävegiva på generella rekommendationer. I figur 1 går att utläsa att N-optimum varierade från 0 till över  200 kilo kväve per hektar. Den variationsbredden säger att något annat än en generell rekommendation måste till för att det ska bli rätt.

Det enda sättet att finna kväveoptimum är att dela givan och lägga en behovs-anpassad sista giva. Denna sista anpassning kan vara svår. Men genom att använda erfarenhet om fältets tidigare skördenivåer och proteinhalter tillsammans med hjälpmedlet Yara N-Tester (f.d. Kalksalpetermätaren) går det att nå ganska långt. För att nå ytterligare ett steg längre har möjligheten att använda Yara N-Sensor för att mäta resterande kvävebehov provats.

Ny kalibrering av Yara N-Sensor lovande

Yara N-Sensor har hittills i stråsäd använts endast för att variera kvävegivan efter en förutbestämd giva. Denna giva har bedömts med hjälp av N-Testern.

Det program som nu provats i höstveteförsöken innebär att sensorn själv bedömer kvävegivans storlek, s.k. ”absolut kalibrering”. Denna metod, som redan  används praktiskt i höstoljeväxter, kommer från och med i år att kunna användas även i maltkorn. I höstvete har den provats av en handfull sensoranvändare.

I figurerna 2 och 3 visas exempel på hur kväveresponskurvorna såg ut på två av platserna i förra årets försök. Dessutom anges vad sensorn rekommmenderat som tilläggsgiva och var gödslingsoptimum vid odling av fodervete ligger.

Vi arbetar på att finjustera programmet och en officiell version kommer att finnas tillgänglig för alla användare av Yara N-Sensor om 1–2 år. Den nya kalibreringen för sensorn är mycket lovande.