Skördarna sjunker snabbt utan fosfor

Av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl ska vi hushålla med fosfor. Men att hushålla med fosforn innebär inte att man ska sluta gödsla helt eller snålgödsla så mycket att markens bördighet försämras till ett läge där skördarna minskar och ekonomin försämras.

Om man gödslar mindre med fosfor än vad grödan för bort, försämras markens fosfortillstånd. I de fall jordarna är högt uppgödslade är detta en process som kan pågå under flera år utan att skörden påverkas. Och alltför höga fosfortillstånd ska minskas. Men om utarmningen börjar vid normala fosfortillstånd (klass III-IVa) dröjer det inte länge förrän skördarna minskar.

För att få reda på hur marken och skördenivån påverkas av alltför låg tillförsel av fosfor kan man studera bördighetsförsöken, där olika gödslingsnivåer jämförts under mer än 50 år, eller de något nyare försök (28 år gamla) som kallas exploateringsförsök. De senare utgår från lite högre P-AL-värden och syftet med dessa försök har bland annat varit att se hur lång tid det tar innan skördarna påverkas när man minskar eller helt utelämnar fosforgödslingen.

Vi har valt att här visa resultaten från ett av exploateringsförsöken, se diagram 1. Det försök som ligger i skånska Lönnstorp utanför Alnarp börjar på en P- AL-nivå som kan anses normal och önskvärd för området och växtföljden med korn, sockerbetor, höstvete och höstoljeväxter (klass IVa).

Leden som visas är:
A.  Ingen fosfortillförsel
B. 15 kilo fosfor per år
C. 30 kilo fosfor per år

Först kan vi konstatera att P-ALvärdena varierar mycket mellan åren (diagram 1). Detta kan bero både på årsmånsskillnader och på variationer i analysen. Men man ser ju tydliga trender över åren: utan fosfor sjunker P-AL och ligger cirka 5 enheter under det led som årligen fått 30 kg P. Ledet som fått högsta fosforgivan har behållit sitt ursprungliga P-AL-värde.

När vi studerar skördarna för de olika grödorna, visar det sig att alla grödor tappar i skörd utan fosfor (diagram 2-5). För de mer fosforkänsliga grödorna sockerbetor och oljeväxter sjunker skörden direkt. Vårkorn klarar sig några år utan fosfor innan skörden sjunker. Höstvete som med sitt stora rotsystem är minst känslig klarar sig längst, men så småningom sjunker skördarna även i denna gröda.

Många faktorer spelar in för utfallet i försöken och för effekten av fosforgödsling i verkligheten. Till exempel är P-AL-analysen ganska osäker. Även pH-värdena varierar över åren, vilket påverkar fosforns tillgänglighet. Självklart betyder också årsmånen en hel del för övervintring, rotutveckling, mognadsprocess osv. Alla dessa påverkande faktorer gör att effekten av tillförd fosfor kan vara svår att förutsäga.

Men en sak är säker och det är att variationen i skördeutfall minskar om grödan gödslas balanserat. Man får helt enkelt såväl jämnare skördenivå som kvalitet.

Diagram 2-5 visar fosforeffekter på skördar i exploateringsförsöken i Lönnstorp. Olika grödor har ingått i växtföljden. Här redovisas skördetrenderna för höstvete, korn, oljeväxter och sockerbetor. I diagrammen visas relativskördarna för de olika grödorna. 30 kg P har satts till relativtal hundra och trendlinjerna visar hur skördarna sjunker om fosfor inte tillförs.