Lagra gödseln brandsäkert

I Sverige lagras nästan all gödsel under längre eller kortare tid på gård innan den används. Det finns många skäl att tänka till hur man lagrar gödseln. Storsäckslagring måste t.ex. ske på ett torrt och stabilt underlag och om gödselsäckarna staplas på varandra måste det ske på ett säkert sätt. Läs mer om detta i Växtpressen, nr 2 2009.

Men som alltid är det också viktigt att vara medveten om vad som kan hända om olyckan är framme. Bränder i ekonomibyggnader sker trots allt då och då. Om det då finns gödselmedel i eller i närheten av byggnaden blir situationen genast mycket mer problematisk. Det finns några saker man bör ta hänsyn till när man planerar inlagringen.

Många tänker kanske i första hand på explosionsrisken vid brand i ett gödsellager. Den risken är dock liten och föreligger endast om gödseln är uppblandad med ett organiskt ämne som t.ex. halm, eller om diesel runnit ut och blandats med gödseln.

Istället är det andra reaktioner som  sker när gödsel utsätts för värme. Utan att gå in närmare på de kemiska reaktioner som sker, kan man förklara huvudförloppet med att kvävegödselmedlets beståndsdelar – ammonium och nitrat – sönderdelas till olika kvävehaltiga ämnen, t.ex. nitrösa gaser. Nitrösa gaser är farliga att inandas och innebär stora risker för räddningsmanskapet.

Rena kvävegödselmedel baserade på ammoniumnitrat, som N27 och Axan, kan förgasas och brinna under den tid de utsätts för stark värme från en brandhärd. NPK-gödsel, som har en lägre halt ammoniumnitrat, reagerar annorlunda. I NPK är det en mindre kvävemängd som brinner, vilket i normalfallet gör produkten mindre känslig. Men övriga beståndsdelar i NPK kan i värsta fall också reagera med varandra, vilket kan leda till kemiska processer som är svåra att stoppa. Produkten blir då självför-brännande och branden i gödselmedlet underhåller sig själv även om värmen från brandhärden tas bort.

Yaras NPK-gödsel är inte klassificerade som självförbrännande, men man bör ändå alltid ta det säkra före det osäkra och betrakta även dessa som en risk.

Gemensamt för alla gödseltyper gäller dock att så länge elden inte släcks, fortsätter gödselmedlet att brinna/förgasas. En viktig faktor att tänka på när lagringen av gödsel planeras är därför avståndet till eventuellt brännbart material för att minska påverkan från en eventuell brandhärd på gödselstuven.

I förebyggande arbete ska man alltid planera för det värsta. Vid val av lagringsplats ska man fundera på var risken att det börjar brinna är som lägst. Givetvis är en byggnad i trä med mycket elinstallationer, höfläktar m.m. mer utsatt för brandrisk än en fristående plåtbyggnad utan sådant.

Finns det något annat i byggnaden som kan börja brinna av sig själv? Det skulle kunna vara flisförråd, organisk gödsel, pannanläggningar eller maskiner.

Man bör också fundera över konsekvenserna vid en eventuell brand.

Kan de gaser som bildas påverka omgivningen, t.ex. i tätbebyggt område, eller ligger byggnaden så till att släckningsvatten från ett gödsellager skulle vara extra skadligt för miljön?

En brand där gödselmedel finns med i bilden ökar riskerna betydligt för brand-männen och gör brandbekämpningen svårare. Därför är det viktigt att kunna ge fullständig information till räddningspersonalen. Den informationen underlättas och osäkerheten minskar om man:

• Håller god ordning på var gödseln står.

• För en lagerlista över vilka gödselmedel och vilken mängd som finns på varje lagerställe.

• Lagrar stuvarna om möjligt fristående och inte lutande mot träväggar.