Fakta om kadmium

Tillförsel av kadmium (gram per hektar och år) till svensk åkermark med fosforhaltiga gödselmedel år 1900 - 2005. Siffrorna fram till och med 1990 är 5-årsmedeltal, efter 1990 anges årsmedelvärden. (Källor: Statlig kadmiumutredning Ds 1989:49 samt statistik från Jorbruksverket och SCB.)

Kadmium är ett grundämne och bryts därför aldrig ner. Det räknas till tungmetallerna. Den kemiska förkortningen är Cd. Kadmium förekommer naturligt i berggrunden och finns därför också i råfosfat, som är det mineral som bryts för fosforutvinning.

Anledningen till att kadmium löpande granskas av myndigheter och forskare är att ämnet är giftigt och att det anrikas i kroppen hos djur och människor. Kadmium anrikas också i marken om tillförseln till marken är större än bortförseln. Kadmium tas upp från marken av växterna och förs vidare i näringskedjan till djur och människor

Om åkermarken innehåller höga halter av kadmium finns det risk att grödorna innehåller högre halter än normalt, vilket på lång sikt utgör en hälsorisk.

Människan får i sig kadmium främst genom livsmedel och tobaksrökning. Rökare är alltså en särskilt utsatt grupp. Man beräknar att en person som röker 20 cigaretter om dagen får i sig dubbelt så mycket kadmium som en icke-rökare. Hos människan lagras kadmium främst i njurar och lever. Kadmiumförgiftning yttrar sig först som en störd njurfunktion.

Det tycks som om kadmiumhalterna i vete var lägre i början av seklet än idag. Orsaken är sannolikt att halterna i åkermarken har höjts under 1900-talet, främst beroende på att det atmosfäriska nedfallet har ökat och att fosforgödselmedel med höga kadmiumhalter har använts.

Kadmiumhalten i marken varierar från en del av landet till en annan, bland annat beroende på berggrundens naturliga kadmiuminnehåll. Man kan urskilja stråk av förhöjda kadmiumhalter i t ex Skåne, i ett stråk från Simrishamn mot Ängelholm, samt i Västergötland, i ett stråk från Kinnekulle och söderut. Genomsnittshalten i svensk matjord är ca 600 gram per hektar (1998).

Den totala kadmiumtillförseln per hektar är idag ungefär dubbelt så hög i södra Götaland som i Norrland, framförallt beroende på skillnader i nedfallet från luften. Luftföroreningarna blåser huvudsakligen in över Sverige från sydväst.

Diagrammet nedan visar hur kadmiumtillförseln med fosforgödslingen ökade till åkermarken fram till mitten av 70-talet. Därefter minskade tillförseln kraftigt. Först beroende på en minskad användning av fosforgödselmedel, sedan beroende på Yaras kadmiumgaranti som var en medveten sänkning av kadmiuminnehållet i produkterna.

Vi gjorde ett räkneexempel för några år sedan: 1997 tillfördes totalt 333 kg kadmium till svensk åkermark genom gödsling med fosforgödselmedel.  Av denna mängd stod Yaras gödselmedel för 42 kg.  En fosforgiva på 7 kg per hektar (vilket var genomsnittgivan detta år) med Yaras produkter gav en kadmiumtillförsel på 0,03 gram, att jämföra med riksgenomsnittet på ca 0,1 gram. Vi rekommenderar dock att fosfortillförseln ska vara lika stor som bortförseln med skörden, dvs normalt 15-20 kg fosfor. 20 kg fosfor med Yaras gödselmedel ger ca 0,09 gram per hektar.

Tabellen visar tillförseln av kadmium i gram per hektar åkermark, när man gödslar med mineralgödsel eller stallgödsel vid en giva av 22 kg fosfor per hektar. För jämförelsens skull har vi tagit med det atmosfäriska nedfallet samt genomsnittligt innehåll i matjorden. Kadmiumtillförseln med stallgödsel gäller om gödseln kommer från en annan gård. Kadmiuminnehållet i stallgödsel från den egna gården recirkulerar ju hela tiden, dvs grödorna blir till foder som återförs till åkern som stallgödsel. En viss ökning av kadmiumhalten kan dock förekomma genom att importerat kraftfoder används.

Yaras kadmiumgaranti har i praktiken medfört en lägre kadmiumhalt i svensk åkermark! Fram till mitten av 1990-talet anrikades kadmium i åkermarken, dvs tillförseln var större än bortförseln. Sedan garantin infördes har kadmiumtillförseln sjunkit i marken och halterna minskar stadigt.

Vid ett seminarium om kadmium arrangerat av OECD 1996, beräknades kadmiumbalansen för de svenska jordarna. Frågan var om kadmium anrikades i svenska jordar. Som framgår av tabellen nedan ökade kamiumhalten med ca 0,4 gram/ha och år. Beräkningar som gjordes efter att kadmiumgarantin infördes 1998, visar att kadmiumhalten i marken minskar (- 0,2 gr/ha).

Om enbart Yaras produkter med kadmiumgaranti skulla ha använts 1998, hade halterna i marken minskat ännu mer.

Att göra en balansräkning av denna typ ger en bra översikt och förståelse. Olika forskare kommer dock fram till lite olika värden, både vad gäller utlakning och atmosfäriskt nedfall. Skillnaderna mellan olika källor är dock så små att de inte har någon större betydelse för slutsatserna.

Alla grödor tar inte upp kadmium i samma utsträckning. Störst kadmiumupptag visar salix (energiskog). Råg tar upp mindre än vete. Utöver skillnader mellan olika arter, har man också konstaterat att olika sorter av samma art kan ha olika upptag. I genomsnitt är kadmiumhalten i höstvete och vårvete (kärna)  0,055 respektive 0,075 mg/kg, men värdena varierar stort. Gränsvärdet för spannmål är i Sverige 0,1 mg/kg.

Mineralgödsel med kadmiumhalter över 100 mg kadmium per kilo fosfor får inte saluföras. Sedan 1982 får kadmium inte användas i Sverige som färgämne, i plaster och för ytbehandling.

Yara garanterar att våra NP- , NK- och NPK-produkter i vårt ordinarie jordbrukssortiment innehålller högst 12 mg Cd/kg P. Detta är en låg halt som gör det tryggt att använda våra produkter. Med denna gräns går det också bra att odla enligt IP Sigills regler.

Referenser:
1. SOU 1992:14. Mindre kadmium i handelsgödsel.
2. Andersson, Arne. Naturvårdsverkets Rapport 4077.
3. OECD Cadmium Workshop 1995. Consultants Report, document 94006