Ett helhetsperspektiv

Tillverkning, transport och användning av mineralgödsel bidrar direkt och indirekt till utsläpp av växthusgaser, i synnerhet koldioxid (CO₂) och lustgas (N₂O). Samtidigt ökar gödsel produktiviteten och stimulerar grödans CO₂-upptag. Gödsel ökar avkastningen och minskar behovet av att odla upp ny mark. Det gör att utsläpp av växthusgaser på grund av ändrad markanvändning i världen kan undvikas. En livscykelanalys för mineralgödsel fastställer utsläpp och upptag av växthusgaser under tillverkning, transport, lagring och användning samt under grödans tillväxt, d.v.s. genom alla stadier i mineralgödselns "liv". Med hjälp av analysen är det lättare att förstå vad som kan och bör göras för att förbättra den totala kolbalansen.

Modellen ovan visar livscykeln för ammoniumnitrat, den vanligaste kvävekällan i europeiskt jordbruk. Svenska produkter som t.ex. Axan, N27, NPK, NP, NK består av ammoniumnitratkväve. Bilden visar klimatavtrycket från produktion, transport och odling samt från grödornas tillväxt och användning som mat, foder eller bioenergi och slutligen från naturliga CO₂-sänkor, t.ex. skogar och våtmarker.

För att olika växthusgaser ska gå att jämföra räknas de om till CO₂-ekvivalenter (CO₂-ekv). Exempelvis motsvarar 1 kg N₂O 296 kg CO₂-ekv, eftersom ämnet har 296 gånger starkare inverkan på klimatet än CO₂. För att ytterligare underlätta jämförelser uttrycks alla data per kilo tillfört kväve.

OBSERVERA att i livscykelanalysen på denna och följande sidor har utsläppsnivån enligt BAT använts (BATär EU:s definition på produktion enligt bästa tillgängliga teknik), dvs 3,6 kg CO₂-ekv/kg N.  Gödsel producerad av Yara och såld i Sverige har ett verkligt utsläpp som är lägre - i genomsnitt 2,9 kg CO₂-ekv/kg N från 1 oktober 2011.