Här kan du prioritera P och K i höst

I normalfallet bör vi underhålla markens status för fosfor och kalium och tillföra ungefär lika mycket som vi för bort. Undantag finns naturligtvis, till exempel vid höga fosforvärden där vi kan tulla på fosforn utan att skörden försämras, eller på lerjordar som kan leverera kalium över tid och där vi därför inte får så tydliga skördeeffekter.

Men det finns tillfällen när man kan behöva prioritera. Precis som 2022 är marknaden för fosforgödselmedel osäker. Begränsad tillgång på svavel, som är en viktig råvara i produktionen av fosforgödselmedel, har bidragit till ett ansträngt marknadsläge. För den som samtidigt behöver hålla nere kostnaderna kan frågan därför bli: Var är PK-gödslingen viktigast i höst – och var går det att tillfälligt dra ner?

PK på längre sikt

Till skillnad från kvävegödsling, som ger fullt genomslag redan år ett, är fosfor- och kaliumgödsling ofta mer långsiktig och ofta utan dramatiska skördeeffekter det första året. Därför kan det finnas möjlighet att tillfälligt dra ner på P och K under ett år och kompensera i efterhand.

Men möjligheten beror på markens P- och K-status och på jordarten. Framför allt i höstvete på lerjord med god P- och K-status kan skördeeffekten av att utelämna höstgödslingen vara relativt liten under ett enskilt år. Vid låg P-status är bilden en helt annan.

Spara inte på fosforn vid låg P-status

Om höstsädesplantan har för liten tillgång till fosfor på hösten drabbas bestockning och rotutveckling och vi får ett tunt bestånd med sämre övervintring. Detta läge kan vi inte kompensera på våren med gödsling.

I flera tidigare försöksserier i höstvete har vi sett att skördeförlusten av att utelämna höstgödslingen ligger omkring 400–600 kg per hektar på jord i P-AL-klass II men på senare år har flera försök i klass II tappat mer än 1000 kg/ha utan P-gödsling. Därför bör fosforgödslingen prioriteras även ett år när man behöver hålla igen på kostnaderna när man har P-klass II eller låg III.

Om man däremot ligger i övre delen av P-AL-klass III eller högre och sår höstvete på lerjord med god kaliumstatus blir skördeökningen första året för fosforgödsling bara omkring 100–200 kg per hektar. Om ekonomin kräver det finns därför större möjlighet att avstå från fosforgödsling ett enskilt år och sedan kompensera under kommande år.

K med på lättare jord

På lättare jordar kan kalium vara viktigt för övervintringen av höstsäd. Där behöver man inte vara orolig så länge kaliumtalet ligger över K-AL-klass II i marken. Då kan man på ett års sikt tulla på kaliumförrådet, alternativt lägga kalium kommande vår. Till skillnad från fosfor får vi bra effekt av kalium även som tidig vårgödsling på lättare jordar.

På mark i K-AL-klass I–II behövs däremot en del kalium. YaraMila Höst 9-12-20 Mn eller PK 11-21 är då alternativ för att säkra etablering och övervintring. Fosforgödsling på hösten är i första hand aktuell på jordar upp till låg P-AL-klass III, på samma sätt som på lerjordarna.

Risk om manganbrist

Om man har jordar där manganbrist är ett problem i höstsäd har vi under ett antal år sett mycket goda resultat av att gödsla med YaraMila Höst. Med YaraMila Höst 9-12-20 Mn får vi både en indirekt effekt av försurande kväve och en direkt effekt av mangan i produkten.

På dessa jordar bör man inte dra ner på höstgödslingen eftersom det kan riskera hela odlingen. Även YaraMila Höst 10-14-12 kan fungera som andrahandsalternativ. Den innehåller inte mangan, men ger den surgörande effekten av ammoniumkväve och fosfor i produkten.

Kombiså NPK om högt pH

På kalkrika jordar med pH över 7,5 fastläggs fosfor starkare och kaliumupptaget försämras samtidigt som manganförsörjningen blir mycket dålig. Under dessa förutsättningar bör man alltid försöka kombiså med NPK till höstsäd, även om man har markvärden som är en klass högre än rekommendationerna ovan.

Slutsatser

Höstvete är den höstsäd där skördeförlusten är minst om man utesluter PK-gödslingen under ett år. På lerjord med god markstatus finns därför störst möjlighet att tillfälligt dra ner.

P-statusen är dock avgörande. Om P-AL är minst i övre klass III är skördeskillnaden i höstvete omkring 100–200 kg per hektar, medan skördeförlusten i P-AL-klass II är minst 400–600 kg per hektar när höstgödslingen utelämnas. Vid låg P-status bör fosforn därför prioriteras.

Höstkorn är känsligare för att höstgödslingen utelämnas och bör därför prioriteras högre än höstvete om man behöver välja var PK-gödslingen ska användas.

På lättare jordar behöver även K-statusen vägas in. Över K-AL-klass II går det att tillfälligt tulla på kaliumförrådet eller flytta givan till våren, medan kalium behövs på jordar i klass I–II.

På jordar med manganbristproblem bör man inte dra ner på höstgödslingen eftersom det kan riskera odlingen.