2025 – ett år då vädret gav grödan tid

Året 2025 blev ett exempel på hur välvilliga väderförhållanden i kombination med rätt tajming med gödsling kan ge stråsäd och oljeväxter möjlighet att i lagom takt utvecklas och ge hög hektaravkastning. Skördeåret 2025 passade alltså in på det  växtfysiologiska grundreceptet för hur en hög avkastning kan byggas upp och bevaras.

Sval försommar 2025

Våren 2025 inleddes med begränsad nederbörd, men trots det kom tillräckligt med nederbörd för att ge kväveeffekt i tid på de flesta ställen – dock tyvärr inte överallt. Temperaturen under våren och försommaren låg på en jämn och sval nivå och gynnade både utveckling och tillväxt. Mer regn föll under slutet av maj månad och tillsammans med att det var svalt ända fram till i mitten av juni kunde stråskjutningen, axgång och blomning ske utan värmestress. Utvecklingen kunde fortgå i lagom takt och skördepotentialen kunde bibehållas. I slutet av juni steg temperaturen något, men inte mer än att kärnmatningen blev någorlunda bra. Tillsammans med nederbörden som följde (figur med exempel från Helsingborg) bidrog detta till att vi kunde få ut en hög avkastning i de flesta fall. 

Tidig vårsådd

År 2025 kan alltså summeras som ett bra skördeår med bra till mycket goda höstveteskördar. För höstvetefält i områden som inte fick regn alls förrän i slutet av maj, kom kväveeffekten dock för sent för att ge full skörd. 

Också för vårsäden blev 2025 ett lyckat år med gynnsamma förhållanden. Sådden kunde ske tidigt på många håll, vädret var lagom svalt under etableringen och nederbörden tajmade väl för att tillåta väl bestockade grödor med många kärnor per ax att gå fram till full skörd. 

Jämförelse med 2024 

För att sätta 2025 i perspektiv kan året jämföras med 2024 – ett år som fortfarande finns i relativt färskt minne. År 2024 såg lovande ut med förväntningar på hög avkastning, men där utfallet till slut blev mer medelmåttigt (tabell). Frågan är varför det blev så.

Stora skillnader mellan åren

År 2024 inleddes med stora temperaturväxlingar under april. I slutet av april och under maj steg temperaturen snabbt. Det var en helt annan utveckling jämfört med 2025 som hade en svalare vår och jämnare temperatur med mindre temperaturväxlingar. År 2024 inleddes blötare med mer regn i april, men med mindre regn under maj, medan 2025 inleddes torrt, med mindre regn i april men med mer under maj. I juni kom det dessutom betydligt mer regn år 2024 än 2025 (figur).

Svalt 2025 – men stressigt 2024

Om vi ser till perioden då reduktionsfaserna inträffar i höstvete – från stråskjutning i slutet av april/början av maj till blomning i mitten av juni – blir skillnaden mellan åren tydlig. Den svalare våren 2025 gjorde att grödan kunde utvecklas i lagom takt och behålla fler anlag. Året påminner i det avseendet om 2020 och 2022, som båda också kännetecknas av lägre och svalkande vårtemperaturer. År 2024 fick vi en varmare period i maj som stressade grödan och gav en större reduktion av sidoskott och blomanlag, eftersom utvecklingen och tillväxten inte hann med.

Vårgrödor är känsligare

Vårgrödorna är ännu känsligare för värme under perioden stråskjutning till axgång. År 2025 kunde vi så ganska tidigt på många håll och sedan gav den svala våren gott om tid för bestockning och liten risk för reduktion av skott och blommor. Trots ganska torra förhållan den bidrog dessa förutsättningar till en mycket god skörd på de flesta håll. År 2024 ledde däremot en betydligt varmare maj till en alltför snabb utveckling och betydligt sämre hektaravkastningar. 

Hoppfulla framsteg

2025 gav i allmänhet höga skördar, men lite låga proteinhalter som visar att vi kanske inte alltid lyckas gödsla i förhållande till kvävebehovet när skördeförutsättningarna är gynnsamma. Motsatta förhållanden rådde 2024 då vi ibland överskattade kvävebehovet när avkastningen inte blev så bra som vi hoppades. Jämförelsen mellan 2024 och 2025 illustrerar att vädret spelar stor roll för skördeförutsättningarna och därmed för kvävebehovet. Så är det naturligtvis och att årsmånen är avgörande är ingen nyhet för den som odlat länge och upplevt variationer mellan växtodlingsåren.  Nyheten är emellertid att det numera inte finns någon anledning att resignera och ge upp tanken på att försöka gödsla optimalt varje år på varje fält. Så var inte situationen för bara några år sedan när vi var hänvisade till medeltal. I dag finns bättre metoder och framstegen ger hopp.

Nya redskap tillåter sen gödsling

Numera har vi nämligen redskap som Nollrutor och Yara N-tester som hjälper oss parera markens kväveleverans som varierar stort mellan åren. Däremot är vi än så länge hänvisade till att gissa hur vädret påverkar utifrån tidigare erfarenheter. Här behöver vi verkligen bättre objektiva redskap, men tills vidare är vi hänvisade till att dela kvävegivorna och spara en del till sena stadier för att ge möjligheten att anpassa både efter mark och årsmån. Försöken visar också att vi absolut kan komplettera riktigt sent om skörden ser ut att kunna bli bättre än väntat. Därmed öppnas möjligheten att få eftersträvad kvalitet utan att riskera överoptimal gödsling.

Hög potential formas tidigt

För att uppnå hög avkastning krävs att grödan både kan bygga upp och bevara sin potential. Det handlar om att få upp skottantal, antal kärnor per ax och att nå en hög tusenkornvikt. 

Under bestockning och tidig stråskjutning anläggs skott- och blomanlag och det är då potentialen formas. Därefter, från stråskjutning fram till blomning, följer reduktionsfaserna där en del av dessa skott-, småax- och blomanlag tillbakabildas. Oftast är reduktionsfasen den viktigaste för den slutliga avkastningen. 

Självklart får det inte vara brist på växtnäring under reduktionsfasen, men vädret mellan stråskjutning och blomning är också mycket viktigt. Ju varmare och torrare det är desto fortare går utvecklingen och desto större blir reduktionen. 

Utveckling vs tillväxt

Skillnaden mellan utveckling och tillväxt är också central för att förstå varför vissa år – som just 2025 – blir mer gynnsamma och andra mindre. Utveckling beskriver vilket stadium grödan befinner sig i – från groning och bestockning till stråskjutning, axgång och blomning – och styrs av temperatur, dagslängd och för höstspannmål även vernaliseringsbehov. Tillväxt däremot handlar om mängden biomassa – i form av blad, stjälkar och rötter – och beror på tillgång på ljus, lagom temperatur, vatten och näring. Både utveckling och tillväxt har ett temperaturoptimum runt 20 grader, men utveckling påverkas mer av variationer i temperatur. När utvecklingen går för fort, som under varma perioder, hinner inte tillväxten med. Då haltar processerna och ligger inte i fas med varandra. Om en varm period sammanfaller med exempelvis stråskjutning, när många anlag har bildats, har plantan inte resurser nog att försörja dem alla. Resultatet blir en större reduktion av både sidoskott och blomanlag. För att bygga hög skörd krävs därför inte bara kväve och vatten, utan också gynnsamma förhållanden som ger grödan tid att utvecklas i lagom takt och samtidigt lagra in tillräckligt med kolhydrater via fotosyntesen.

Ur Växtpressen nr 1 2026