Fast slog flytande kvävegödsel 2018

I samtliga jämförda gödselmedel var fast form överlägsen flytande i ett orienterande försök 2018. Resultaten bekräftar vad som visats i tidigare års fältförsök. Nya labbstudier ska utröna varför fast mineralgödsel har högre kväveeffektivitet än flytande, men av allt att döma ger 1 kilo N olika effekt beroende på i vilken form det sprids till höstvete på lerjord.

November 2018

Som tidigare rapporterats i Växtpressen nr 1/18 hade flytande kvävegödselmedel som testades i Sverigeförsökens försöksserie L3-2300 mycket låg kväveeffektivitet i jämförelse med fasta gödselmedel som Axan® eller Kalksalpeter™. I medeltal gav flytande NS 27-3 bara ca 64 procent effekt jämfört med Axan (diagram 1).

Överraskande resultat

Resultaten är tydliga, men kanske lite överraskande. Av det skälet har det diskuterats varför den flytande produkten skulle vara så mycket sämre än t.ex. fast urea. Spontant tycker man att urea skulle vara sämre än den flytande produkten NS 27-3 som bara består av halva kvävemängden som urea.

Av det skälet lade vi på Yara ut ett mer principiellt försök under 2018 där vi ville se på effekten av att tillföra kvävet upplöst i flytande form eller som granulerad fast produkt. Försöket placerades i ett höstvetefält utanför Grästorp i Västergötland på en styv lera. Frågeställningen var om det spelar någon roll om kvävet är löst i droppform som direkt kommer i kontakt med markpartiklarna, eller som granuler på ytan som så småningom löses och transporteras ner i marken när det regnar.

Optimalt  med regn

Vi använde därför Kalksalpeter, ammoniumnitrat, ammoniumsulfat och urea som vi dels spred i granulerad form och som vi dels löste i vatten och sprutade ut med 7-hålsmunstycken. Vi tog också med den flytande NS-produkten NS 27-3 som ligger med i Sverigeförsökens serie.

Gödsling gjordes med 140 kilo N per hektar som en engångsgiva i samtliga led den 20 april. Därefter regnade det ca 45 mm i omgångar under 10 dagar, d.v.s. tämligen optimalt. Maj blev sedan torr och varm i Grästorp precis som i resten av landet.

I mitten av maj kunde man med blotta ögat se stora skillnader mellan leden. 

Ledet med fast tillförd Kalksalpeter såg mörkgrönt och ganska bra ut medan ledet med ammoniumsulfat tillförd i flytande form såg riktigt gul och svag ut. 

DigramBILD3NEW.jpg

Bekräftar tidigare resultat

Avkastningen blev sedan ganska bra. I ledet med fast ammoniumnitrat tröskades 8,4 ton per hektar med proteinhalt 10,4 procent, vilket innebär 136 kilo upptaget N i kärnan.

Spontant kan man ju tycka att om man löser upp kvävegödsel och tillför den flytande skulle det bli bättre effekt, men resultaten tyder på motsatsen. När man jämför den skördade kvävemängden ser man att kväveeffektiviteten i det flytande NS 27-3-ledet var ca 50 procent av fast ammoniumnitrat (diagram 2).

De fasta leden och flytande NS 27-3 hade ungefär samma resultat som i Sverigeförsökens serie från åren 2016–2017. Det ger en trygghet i att det inte bara är i Grästorp år 2018 som resultaten råkade bli såhär.

Uppföljning på forskningslabb

Att köra kvävet i flytande form på denna lerjord minskade generellt tillgängligheten kraftigt.

Särskilt illa blev det ju mer ammonium produkten innehöll. Ammoniumsulfat i flytande form gav bara ca 35 procent effekt jämfört med ammoniumnitratkväve, typ Axan, i fast form. Uppenbarligen ger 1 kilo kväve olika effekt beroende  på i vilken form det tillförs. Vi visste sedan tidigare att Kalksalpeter är ett betydligt effektivare gödselmedel i höstvete än t.ex. ammoniumsulfat eller urea. Men att sättet att tillföra mineralgödseln – fast eller flytande – på lerjordar skulle kunna spela roll på det sätt som det faktiskt ser ut att göra, har vi inte tidigare tagit hänsyn till. Under hösten gör vi därför uppföljande studier på Yaras forskningslaboratorium i Tyskland för att se om vi kan bringa ytterligare klarhet i varför vi får denna effekt.