Växtnäringsbalanser

För optimal tillväxt behöver alla växter en optimal mängd av alla nödvändiga växtnäringsämnen. Detta gäller för såväl makro- som mikronäring, men det är inte bara mängden av varje näringsämne utan i lika hög grad även balansen mellan de enstaka näringsämnena, som är viktiga för växternas tillväxt.

Växtnäringsprogram

Det finns en växtnäringsstandard för alla växtslag. Denna standard innehåller värden för alla de livsviktiga näringsämnen som bildar underlaget till gödslingsrecepten för den enskilda grödan/kulturen. Detta kan t. ex. gälla jordgubbar. I många fall kan man inte enbart se på vilken gröda vi odlar. Olika sorter kan kräva olika gödslingsprogram. Om vi fortsätter med jordgubbar, är det t. ex. olika växtnäringsbehov för remonterende sorter och junisorter.

Olika utvecklingsstadium kräver också olika gödslingsprogram. Tillväxtfasen kräver ett gödslingsprogram medan frukt-, bär- och blomningsfasen kräver ett annat.

Förhållande mellan växtnäringsämnen

Alla 12 livsnödvändiga växtnäringsämnen ska tillföras i ett balanserat förhållande för att säkerställa ett optimalt upptag i växterna. Då uppnås optimal tillväxt, avkastning, kvalitet, hållbarhet m.m.

Växtnäringsämnena verkar antagonistiskt gentemot varandra. Det betyder att näringsämnena kan motverka upptaget av varandra. Ger man för mycket av ett näringsämne kommer upptaget av ett eller flera näringsämnen hämmas. T. ex. kommer positiva näringsjoner hämma andra positiva näringsjoner. Det är mycket viktigt att komma ihåg att t. ex. för mycket kalcium (Ca++) hämmar upptaget av kalium (K+) och magnesium (Mg++) och för mycket järn (Fe++) hämmar mangan (Mn++).  Det omvända förhållandet kommer naturligtvis att ge motsatt effekt.

Plantan kan direkt påverkas av växtnäringsbalansen. Vegetativ växt kan stimuleras genom ökad tillförsel av kväve (N). Denna effekt kan förstärkas ytterligare,om en större andel av kvävet ges som ammoniumkväve. (Hög ammoniumkväveprocent i förhållande till nitratkväve). När man ändrar på ammoniumkväveprocenten, ska man även ta hänsyn till pH. pH kan bli för lågt om man tillför för mycket ammoniumkväve (se Nyhetsbrevet ”Har du koll på pH?” och ” Ammonium som styrmedel”). Vid vegetativ tillväxt talar man om en låg kalium-kvävenivå (låg K/N).

pH regulering med ammonium nitrogen
  Figur 3. När plantan tar upp ammonium utsöndras sura vätejoner (H+)
och pH faller. När plantan tar upp nitrat, utsöndras basiska joner (HCO-/OH-) och pH stiger.  

Önskar man därimot en generativ växt, ska man t. ex. tillföra mer kalium. Här talar vi om en hög kalium/kvävenivå. Önskas en mycket låg kvävenivå kan en del av kalium och kalcium i perioder tillföras som kaliumsulfat (Krista® SOP), kaliumklorid och kalciumklorid istället för kaliumnitrat (Krista®-K Plus) og kalciumnitrat (Calcinit®).

Önskar man starkare plantor, frukter och bär, speciellt med tanke på optimal kvalitet och hållbarhet, är det viktigt med ökad tillförsel av kalcium (Ca). Här talar man om ett lägre kalium/kalciumförhållande (K/Ca). Högt kalium/kalciumförhållande är nödvändigt vid mycket hög frukt- och bärbelastning och när frukter och bär utvecklas snabbt.

Under blomning krävs ett förhållandevis högre innehåll av fosfor. Fosfor säkerställer pollenkvalitet och ger bättre blommor och blomfärg. Ett lägre innehåll av fosfor kan ge minskad tillväxt. Detta kan  t. ex. användas i krukväxtodlingen, där man vill ha en kompakt tillväxt.

Gödslingsrecept:

När man utarbetar gödslingsrecept är det viktigt att ta hänsyn till alla ovan nämnda faktorer. Det finns gödslingsrecept för alla växtslag, sorter och utvecklingsstadium.
Yara har tillgång till de senaste gödslingnormerna och hjälper gärna till med att göra gödslingsrecept.

bild på gödslingsrecept