Balanserad gödsling ger friskare grödor

Det enda sättet att säkerställa en sund tillväxt är att tillföra gödselmedel med alla de nödvändiga näringsämnena . Brist på ett näringsämne minskar växternas förmåga att växa i enlighet med sin genetiska potential.

Växtnäring förknippas främst med ökade skördar och förbättrad kvalitet, men att grödan inte lider brist på något näringsämne är en förutsättning för utveckling och tillväxt. En välbalanserad tillgång till växtnäringsämnen kan också hjälpa plantorna att motstå sjukdomsangrepp och andra påfrestningar. Anpassad gödsling leder till att växternas cellstruktur blir mer robust. För lite och för stor tillförsel av olika näringsämnen kan leda till motsatsen. Det finns många exempel på hur näringsämnen såsom kväve, kalium, bor, mangan, zink, koppar och molybden kan öka grödans motståndskraft.

Kväve och kalium

Kvävebrist gör plantorna mer mottagliga för många olika typer av infektioner, medans kaliumbrist kan göra grödan liten och förkrympt, särskilt under torra förhållanden. Skador till följd av fysiologisk stress kan förvärras om det råder brist på kalium, frostskadorna kan öka, plantor i vattenmättade områden återhämtar sig långsammare och vissnar tidigare och förblir slaka längre under torra förhållanden.

När det råder obalans i tillgången av kväve och kalium blir plantorna känsligare för sjukdomar och skadedjur. För mycket kväve i förhållande till kalium leder till svagare tillväxt, vilket ger högre koncentration av lösliga kväveföreningar och enkla kolhydrater som utgör en lättillgänglig energikälla för sjukdomar som t ex mjöldagg. Låg kaliumhalt kan också leda till tunnare cellväggar som ger ett mindre mekaniskt motstånd för skadegörare. En genomgång av mer än 1 000 stråsädeförsök visade att där kalihalten var låg och obalanserad i förhållande till kväve, reducerade tillförseln av kalium sjukdomsfrekvensen med över 70% (PDA). Kaliumbrist har också kunnat kopplats till kraftiga rostinfektioner.

Mangan

I många undersökningar har man visat på att mangan kan bidra till att begränsa sjukdomsangrepp i grödor. Mangan har en direkt begränsande effekt på svamptillväxt, speciellt på mjöldagg och är dessutom involverat i växtens produktion av lignin och suberin (korkämne) som ger växterna bättre motståndskraft mot infektioner.