Gödslingsråd för potatis


Gödsling till potatis måste planeras noga, eftersom växtnäringstillgången liksom balansen mellan de olika växtnäringsämnena inverkar både på avkastning och på kvalitet. Är tillförseln för liten, utnyttjas inte potatisens avkastningspotential fullt ut. En för hög tillförsel av ett eller flera växtnäringsämnen kan å andra sidan äventyra kvaliteten, men även ge oönskade förluster.

Odlingsmål

Gödslingen styrs av målet med odlingen, men även av sort, jordart, näringsstatus, stallgödselanvändning, tillgång till bevattning och om placeringsteknik används vid sättning. Jordanalys är en nödvändig utgångspunkt vid gödslingsplaneringen, eftersom växtnäringsinnehållet på jordar där potatis odlas ofta förändras snabbt.

Matpotatis

Det är viktigt att anpassa gödslingen efter sort, jordanalys, avkastning och odlingsområde för att styra odlingen mot bästa kokkvalitet och storleksfördelning. Viktigast är dock att använda sin egen erfarenhet av tidigare odlingsresultat.

Potatis för livsmedelsindustrin

Ungefär samma krav som vid odling av matpotatis gäller, men en extra viktig kvalitetsparameter är rätt ts-halt. Särskilt viktigt är det därför att finna rätta kväve- och kaliumgivor.

Färskpotatis

Färskpotatis måste tidigt komma upp i så stor avkastning som möjligt. Eftersom kväve fördröjer knölbildning och knöltillväxt, måste givorna hållas avsevärt lägre än för matpotatis.

Stärkelsepotatis

Vid stärkelseproduktion gäller det att få en hög stärkelseskörd per hektar. Detta får man genom att förena en hög stärkelsehalt i knölarna med en hög knölskörd. Vid för låga givor av kväve och kalium utnyttjas inte avkastningspotentialen fullt ut, samtidigt som för hög gödsling kan påverka stärkelsehalten negativt. Största skillnaden jämfört med matpotatis är kaliumtillförseln, se tabell 3.

Gödslingsstrategier

Potatisen har en lång växtperiod och därmed en utdragen förbrukning av växtnäring. Det är en fördel att dela kväve och kaliumgivorna eftersom kalium och kväve är lättrörliga i marken. Dels minskar risken för förluster vid nederbördsöverskott, dels ger till exempel delning av kvävet enligt försök lugnare blastutveckling och högre skörd. Tillgång till bevattning är dock en förutsättning för att kunna fördela kvävet på flera givor. Givetvis måste det även med hänsyn till exempelvis stensträngläggning vara möjligt att kompletteringsgödsla. Ofta är det nämligen lämpligt att kupa in gödseln efter kompletteringsgödslingen.

Vid delad kvävegiva sprids resten av behovet som en eller ett par givor mellan uppkomst och slutkupning. Genom att använda NK-gödselmedlen Unika Plus eller Unika Calcium kompletteras även kalium. Unika Calcium tillför även kalcium. Om en delning av gödselgivorna inte är lämplig, läggs i stället all växtnäring vid sättning.

Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling, kg N/ha

Den lägre siffran i intervallen är främst aktuell för norra Sverige. (Källa: Odla Potatis - en handbok. Ingemar Nilsson, m.fl.)

 

Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha

Potatis bortför cirka 0,5 kg P per ton skörd. Ogynnsamt höga eller låga pH-värden försämrar tillgängligheten för fosfor och kan kräva ytterligare högre P-givor och bladgödsling även i högre klasser. 1) Rekommendationerna förutsätter radmyllning. Bladgödsling vid begynnande knölbildning med YaraVita Solatrel eller Seniphos rekommenderas vid P-AL klass III eller lägre och vid högt pH-värde i marken.

Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha

Potatis bortför cirka 5 kg K per ton skörd.

Tabell 4. Gödslingsrekommendationer vid delad kväve- och kaliumgiva.
Med Unika Calium och Unika Plus kan komplettering med kalium göras samtidigt med kvävekompletteringen. Näringsinnehållet i produkterna kan du se i Växtnäringssortimentet.

Tabell4.PNG

Tabell 4. Gödslingsrekommendationer vid delad kväve- och kaliumgiva

Med Unika Calcium och Unika Plus kan komplettering med kalium göras samtidigt med kvävekompletteringen.

Bestämning av växtnäringsbehovet

Utgå från en aktuell markkarta vid planering av fosfor- och kaliumtillförseln. Ur tabellerna 2-3 hämtas riktvärdena för fosfor respektive kalium. Följ upp odlingen med växtanalys för att kunna justera gödslingen efter rådande förhållanden. Riktvärden för kvävegödsling finns i tabell 1. Mängden kväve justeras efter fältets egenskaper och årsmånen.

Val av gödselmedel vid sättning Om delning inte är aktuell, välj ProMagna 8-5-19 eller ProMagna 11-5-18 vilken som bäst passar för att tillföra totalbehovet av N, P och K. Enklast är att först räkna efter att hela fosforbehovet täcks, därefter kväve och kalium. Det kalium som fattas, kompletteras före sättning genom en extra körning med Polysulphate.

Vid delning av kvävegivan är det lämpligt att tillföra 1/2 till 2/3 delar av kvävebehovet vid sättningen. Välj den ProMagna NPK som bäst täcker lämplig del av kvävebehovet samt hela fosforbehovet. Resterande kväve, kalium och kalcium kompletteras under säsong, se tabell 4.

Kompletteringsgödsling

Kompletteringsgödslingen kan bestå av en eller flera givor av främst Kalksalpeter eller en Unika-produkt, se exempel i tabell 4. Flera körningar innebär en merkostnad, men försök visar att en uppdelning på flera N-givor höjer skörden och är därför lönsam.

Vid flera kompletteringsgivor kan en kombination av olika gödselmedel, till exempel Unika Plus, Unika Calcium, Kalksalpeter eller Nitrabor (f.d. Bor-Kalksalpeter) användas. Kvävemängden per giva med dessa snabbverkande nitrathaltiga gödselmedel bör begränsas till cirka 30-50 kg för att minska risken för negativa effekter på grund av kraftig tillväxtökning.

Om risk finns för rostfläckar på grund av lågt kalciuminnehåll i marken, är Kalksalpeter, Nitrabor eller Unika Calcium att föredra, eftersom de innehåller lättlösligt, växttillgängligt kalcium.

Axan är endast lämpligt där en stor kompletteringsgiva av kväve skall läggas, eftersom produkten till hälften innehåller långsamverkande ammoniumkväve.

Justering vid höga skördenivåer

Vissa år är växtnäringsbehovet större än under en normalsäsong. Oavsett om orsaken är att en större skörd än normalt förväntas, eller om stora nederbördsmängder fört ned kväve och kalium nedanför rotzonen, bör en komplettering ske för att upprätthålla skördens kvalitet. Använd Unika Calcium för att behålla balansen mellan kväve och kalium samt för att tillföra kalcium.

Bladgödsling

ProMagna innehåller mikronäringsämnen för att ge den krävande potatisplantan bästa möjliga start.

Det uppstår lätt en obalans i växtnäringstillförseln vid ogynnsamma tillväxtbetingelser, då grödan är stressad eller då potatisen är inne i stark tillväxtfas (knölbildning – knöltillväxt). Då kan en eller flera förebyggande behandlingar med YaraVita Solatrel vara motiverade. Solatrel är speciellt utvecklad för potatis och innehåller de för potatisen viktiga näringsämnena P, K, Mg, Ca, Mn och Zn.

Vid behov kan även bladgödsling med enskilda växtnäringsämnen såsom P, Ca, Mg, Mn, B och Zn behövas. Beslutet bör grundas på en växtanalys eller på synliga bristsymptom.

Rekommenderad arbetsgång

  • Fastställ N-, P- och K-behovet utifrån tabell 1, 2 och 3.
  • Fastställ strategi för en eventuell delning av N- och K-givan.
  • Beräkna lämpligaste gödselmedel vid sättning.
  • Bestäm fördelning av kompletteringsgivor och gödselmedel, se tabell 4.

Enskilda näringsämnens inverkan på skörd och kvalitet

Kväve

Kväve är starkt skördepåverkande men har också kraftig inverkan på knölens kvalitet. För lite kväve ger, förutom en låg skörd, ökad risk för sönderkokning. För mycket kväve ökar risken för blötkokning och mörkfärgning. Ju längre norrut odlingen ligger, desto lägre är ofta behovet av kväve. Kvävebehovet påverkas även av beståndstäthet med mera. Vid högre beståndstäthet bör kvävegivan ökas.

Fosfor

Fosfor förbättrar kvaliteten genom minskad benägenhet för blötkokning och mörkfärgning och kan till viss del balansera de negativa effekter som följer av en felaktig tillförsel av kväve och kalium. Skörden påverkas främst vid låga fosforhalter i marken. Fosfor tillförs huvudsakligen med ProMagna, men bladgödsling kan komplettera tillförseln.

Kalium

Kalium ger minskad risk för både mörkfärgning efter kokning och enzymatisk mörkfärgning (stötblått). För mycket kalium kan sänka ts-halten och medföra blötkokning. På grund av höga kvalitetskrav är kaliumbehovet stort i matpotatis. Potatis till stärkelseproduktion har däremot ett lägre behov, se tabell 3. För en säker bedömning av kaliumbehovet bör alltid en ”färsk” jordanalys ligga till grund. Endast klorfria kaliumgödselmedel ska användas.

Magnesium

Magnesium har en stabiliserande effekt på cellväggarna. Stabila cellväggar gör knölarna mindre känsliga för yttre påverkan. Magnesium kan vid brist ge skördesänkningar samt medföra minskad motståndskraft mot lagringsrötor. Normalbehovet för en potatisgröda är 20-30 kg/ha Mg.

Svavel

Svavel är nödvändigt i en potatisgröda. Behovet är 20-30 kg S/ha. YaraMila ProMagna innehåller tillräckligt mycket svavel.

Kalcium

Kalcium liksom magnesium stärker cellväggarna vilket ger större motståndskraft mot svampar, bakterier och lagringsförluster. Kalciumbrist kan ge inre nekroser i knölen (rostfläckar). Detta är mycket sortbundet och till exempel King Edward är ganska känslig. Kalciumupptaget påverkas positivt av att kalcium finns i anslutning till de tillväxande knölarna eftersom kalcium inte transporteras från rötterna till knölarna utan tas upp direkt av stoloner och knölar. Kalksalpeter, Nitrabor och Unika Calcium, som innehåller lättlösligt kalcium och nitratkväve, är därför att föredra vid kompletteringsgödsling. Kalciumupptaget gynnas i kombination med nitrat och bor. Kalcium tillförs också vid kalciumgödsling med Polysulphate i samband med sättning.

Mangan

Mangan är nödvändigt för fotosyntesen och för plantans sundhet. Manganbrister kan uppstå i en potatisgröda bland annat på grund av den kraftiga jordbearbetningen före sättning. YaraMila ProMagna tillför mangan och säkerställer behovet under den tidiga utvecklingen. Då bladutvecklingen är tillräckligt stor bör man dock överväga att tillföra extra mangan via bladgödsling.

Bor

Bor är positivt för cellernas styrka och gynnar växternas upptag av kalcium. Skalkvalitet och lagringsegenskaper förbättras och enzymatisk missfärgning minskar. Borbrist är vanligast på lätta mullfattiga jordar. Tillförsel sker lämpligen genom användning av YaraMila ProMagna och om behovet är stort även via bladgödsling med bor eller vid delad kvävegiva med Nitrabor