Fosfors effekt på vallens avkastning

Fosfor spelar en viktig roll i många av plantans metaboliska processer och enzymaktiviteter, så även om fosforbehovet är litet i jämförelse med kvävebehovet så är det viktigt att fosfor finns tillgängligt för grödan.

Fosfor ökar och förbättrar vallens tillväxt och är nödvändigt för att öka avkastningen. Ju äldre vallen är, desto viktigare är fosfortillförseln. Fosfor är mycket svårrörligt i marken och dess tillgänglighet styrs av pH, marktemperatur och avstånd från plantans rötter.

Fosfor är mer eller mindre tillgängligt beroende på markens pH. Fixeringen sker på olika sätt vid låga pH (fixering av järn och aluminium) respektive höga pH-värden (utfällning av kalcium).

Näringsämnen som är lättlösliga i markvätskan kan tas upp av roten från större avstånd än exempelvis P som är hårt bunden till markpartiklarna. För att upptag av fosfor ska kunna ske måste roten vara nära. Lättlösligt nitratkväve, (NO3) däremot, kan tas upp på ett avstånd upp till 40 mm från roten. Ammoniumkväve (NH4) måste finna närmare roten för att tas upp.

Figuren visar att även temperaturen spelar en viktig roll för tillgängligheten av fosfor.

Skördeökningen för fosforgödsling beror på markens status. På jordar med lågt eller högt pH får man högst merskörd av gödslingen. Eftersom lågt eller högt pH begränsar P-tillgängligheten och fosforn är svårrörlig i marken, särskilt på kalla, blöta jordar på våren, kan tillfälliga brister vara vanligt förekommande även vid höga fosfornivåer i marken.

Denna figur från norska försök visar hur fosforresponsen varierar i jordar med olika fosforstatus.