Ingemar Gruvaeus

Osäker PK-tillgång öppnar upp för anpassning efter markstatus inför gödsling till höstetablerade grödor. Höstvete på lerjord med god P-status tål att tillfälligt behandlas styvmoderligt, medan höstraps alltid bör ges större omsorg med PK.

I normalfallet bör vi underhålla markens status för P och K och tillföra ungefär lika mycket som vi för bort. Vilka ungefärliga mängder som förs bort med höstraps och höstvete framgår av tabellen. Undantag finns naturligtvis, t.ex. vid höga fosforvärden där vi kan tulla på fosforn utan att skörden försämras, eller på lerjordar som kan leverera kalium över tid och vi därför inte får så tydliga skördeeffekter.

Tabell: Mäng bortförd P och K vid en skörd på 4 ton höstraps respektive 8 ton höstvete

Gröda Skörd Bortförsel P Bortförsel K
Höstraps 4 ton/ha 30 kg/ha 34 kg/ha
Höstvete 8 ton/ha 26 kg/ha 37 kg/ha

PK på längre sikt

Men i skrivande stund är läget allt annat än normalt med Ukraina-kriget och en världsmarknad för gödselmedel där varken tillgång eller pris är klart inför höstens etablering av grödor. Man kan därför behöva fundera över vad man kan och bör göra när det gäller höstgödsling till höstraps och stråsäd.  Var det är viktigt att gödsla och i så fall med vad och var man kan och bör på kort sikt gödsla mindre med P och K.

Till skillnad från kvävegödsling, som ger fullt genomslag redan år ett, är fosfor- och kaliumgödsling ofta lite mer långsiktig och ofta utan dramatiska skördeeffekter det första året. Därför kan man ofta fuska ett år och sedan kompensera i efterhand och det kan vara aktuellt i år. Här ska jag reda ut var vi kan ”fuska” och var vi bör låta bli.

Kombiså P till höstsäd

Om höstsädesplantan har för liten tillgång till fosfor på hösten drabbas bestockningen och vi får ett tunt bestånd. Detta läge kan vi inte  kompensera på våren med gödsling (se foto 1 med höstvete). För höstvete har vi konstaterat i flera försöksserier under de senaste åren att om vi har en jord i P-AL-klass II tappar vi ca 400–600 kilo per hektar om vi  utelämnar höstgödslingen. I vanliga fall betalar det väl fosforkostnaden redan första året, och med de spannmålspriser vi ser ut att ha det närmaste året gör det sannolikt så även kommande höst. Tyvärr är P-ALklass II eller låg klass III också situationen för en stor del av arealen på våra lerslätter i Svealand och norra Götaland. Här blir därför rådet att kombiså ca 15–20 kilo P som i första hand YaraMila Höst 10-14-12 eller i andra hand P20.

Höstvete artikel.JPG
Foto 1. Höstvete i tidig stråskjutning på mellanlera i P-AL-klass II. Utan höstgödsling t.v. och YaraMila Höst t.h. Utan fosfor på hösten får man betydligt sämre bestockning och tidig vårtillväxt i höstvete när markens P-status är låg.


Går att kompensera

Om man däremot ligger i övre delen av klass III eller högre och sår höstvete på lerjord med god kaliumstatus blir sannolikt skördeökningen första året för fosforgödsling bara ca 100–200 kilo per hektar. Då kan man avstå gödsling i höst om priset för P är fortsatt högt och tillgången är dålig. Detta kan man sedan kompensera för kommande år när situationen förhoppningsvis återgår till mera normala prisnivåer.

K med på lättare jord

På lättare jordar kan ju också kalium vara viktigt för övervintring av höstsäd. Där behöver man inte vara orolig så länge kaliumtalet ligger över K-AL-klass II i marken. Då kan man på ett års sikt tulla även på kaliumförrådet, alternativt lägga kalium till kommande vår. Till skillnad från för fosfor får vi bra effekt av kalium även som tidig vårgödsling.

På mark i K-AL-klass I–II behövs en del kalium, och då bör i första hand
YaraMila Höst 8-10,5-20 Mn eller PK 11-21 ca 150–200 kilo per hektar vara ett bra val för att säkra etablering och övervintring. Fosforgödsling på hösten är aktuell i första hand på jordar i P-ALklass upp till låg klass III på samma sätt som för lerjordarna.

Risk om manganbrist

Om man har jordar där manganbrist är ett problem i höstsäd har vi nu under att antal år sett mycket goda resultat av att gödsla med YaraMila Höst 8-10,5-20 Mn där vi får både en indirekt
effekt av försurande kväve och direkt effekt av manganet i produkten (se foto 2 med höstkorn). På dessa jordar bör man absolut inte fuska med höstgödslingen eftersom det riskerar hela odlingen.

I första hand används YaraMila Höst 8-10,5-20 Mn med 150–190 kilo per hektar. Men även YaraMila Höst 10-14-12 med 120–150 kilo per hektar kan fungera som andrahandsalternativ även om den inte innehåller mangan utan man bara får lita på den surgörande effekten av ammoniumkväve och fosfor i produkten.

Foto2 Höstkorn artikel.JPG
Foto 2. Höstkorn i försök med höstgödsling på mark med manganbristproblem. YaraMila Höst 8-10.5-20 Mn, 190 kg/ha vid höstsådd t.v. och ingen höstgödsling t.h. Kraftig manganbrist medförde stor utvintring utan höstgödsling.

Höstraps ger svar på PK

Höstraps är ännu mer känslig för svag näringstillgång vid etableringen. Vi har under många år haft goda resultat med YaraMila Raps 17-5-10 S+B som ju också förutom N, P och K innehåller tillräckligt med svavel och bor för hösttillväxten. I en försöksserie 2010–2011 fick vi ca 300 kilo skördeökning per hektar för NPK innehållande 17 kilo P och 42 kilo K per hektar i jämförelse med att bara använda NS på hösten. Här var markstatus P-AL-klass II–III. Med dagens rapspriser handlar det om
ca 2–3000 kronor per hektar i merintäkt för denna höstgödsling.

YaraMila 22-6-6 som plan B

I första hand rekommenderar vi därför 40–60 kilo N per hektar som kombisådd YaraMila Raps. Kvävenivån beror på förfrukt och jordart.

Framför allt på kaliumrika lerjordar i Svealand och norra Götaland kan det vara ett andrahandsalternativ att använda YaraMila 22-6-6 i stället för YaraMila Raps. P-mängden blir densamma, men K-givan blir ungefär hälften och man tappar borgödslingen som kan behöva göras genom bladgödsling i stället med 2–3 liter per hektar YaraVita Canola Bio.

I höstraps bör man nog inte utesluta P- och K-gödsling vid sådd om man inte har fosforstatus väl uppe i klass IV.

Kombiså NPK om högt pH

Om man har kalkrika jordar och pH över 7,5 fastläggs fosfor starkare och kaliumupptaget försämras samtidigt som manganförsörjningen blir mycket dålig. Under dessa förutsättningar bör man alltid försöka kombiså med NPK både i höstraps och höstsäd, även om man har värden på marken som är en klass högre än standardrekommendationerna ovan.

Slutsatser

  • Höstraps och höstkorn ger störst skördeförluster om man fuskar med PK på hösten och bör prioriteras.
  • Höstvete ger minst skördeförluster om man utesluter PK-gödsling ett år. Om P-AL är minst i övre klass III tappar man bara ca 100–200 kilo per hektar, men i klass II tappar man ca 400–600 kilo per hektar av att utesluta P på hösten. Då är det oftast lönsamt att gödsla även om man bara ser på ett års sikt.
  • Manganbristproblem i höstsäd botas bäst med någon YaraMila Höst-produkt som ger högre odlingssäkerhet.