Så prickar du rätt med kvävet i spannmål 2019

Yara erbjuder en hel verktygslåda som hjälp att hitta rätt med kvävet i spannmål 2019. Det handlar om Noll- och Maxrutor, Yara N-Prognos™, Yara N-Sensor® m.m. Men inget verktyg kan tänka själv utan ska kompletteras med sunt förnuft och erfarenhet.

Katarina Elfström april 2019

Optimal kvävegiva beror både på skördenivå och på hur mycket kväve marken kan leverera. Vi vet från försök och mätningar att markleveransen av kväve varierar mycket mellan år, mellan fält, och även inom fält. Efter odlingssäsongen 2018, då många fält gav lägre skörd än man gödslat för, finns det också frågetecken kring hur mycket restkväve som kan finnas kvar i marken våren 2019. Det finns inte något bra sätt att göra en generell uppskattning av eventuellt restkväve. Kväveprovtagning i marken på våren är osäker och svårtolkad, vilket är anledningen till att denna metod används väldigt lite i Sverige.

Anpassning efter grödans upptag

Lösningen för att hitta rätt är den välbeprövade metoden att dela kvävegivan och anpassa senare givor efter säsongen och grödans kväveupptag. När det är dags för kompletteringsgivan kan vi genom mätningar och observationer i grödan få en uppfattning om hur mycket kväve marken levererat och dessutom är det vid det laget lättare att uppskatta den slutliga skördenivån. Vid denna tidpunkt har också merparten av eventuellt restkväve tagits upp i grödan.
”Nollrutor, Maxrutor i det egna fältet blir viktigare än någonsin!”

Verktyg och metoder för anpassning av kvävegivan

Det finns ett flertal olika verktyg och metoder för anpassning av kvävegivan. Verktygen kompletterar varandra, därför är det bäst att kombinera flera olika verktyg. Men inget verktyg kan tänka själv, alla måste kompletteras med sunt förnuft och erfarenhet!

Nollrutan talar om markkvävet

En ogödslad Nollruta ger svar på hur mycket kväve marken levererar, inklusive eventuellt restkväve från föregående år. Nollrutan läggs på ett lättåtkomligt ställe som är representativt för fältet som helhet. På stora fält kan mer än en Nollruta vara motiverad. En presenning på cirka 3 x 5 meter läggs ut på marken strax före gödsling. Tältpinnar fungerar fint att förankra med. Rutans hörn markeras med pinnar. Färgen på Nollrutan jämfört med fältet ger en god indikation på markens kväveleverans. Är grödan i Nollrutan mycket ljus jämfört med fältet är markkväveleveransen liten, är den nästan lika grön som fältets är det ett tecken på god markkväveleverans. Om man har tillgång till mätning med Yara Handsensor™ kan mätningen ge en direkt kväverekommendation. Med en Yara N-Sensor kan man själv göra en motsvarande mätning att basera kvävegivan på.

Maxrutan visar gödslingsbehovet

Nollrutan kan kompletteras med en Maxruta. I Maxrutan läggs extra kväve jämfört med fältet – motsvarande cirka 50 kilo N per hektar. Maxrutan ger en fingervisning om eventuellt ytterligare kvävebehov. Om Maxrutan inte skiljer sig jämfört med resten av fältet är det ett tecken på att fältet har tillräckligt med kväve. Är Maxrutan däremot grönare än resten av fältet är det ett tecken på att kvävet i fältet börjar ta slut, och att en kompletteringsgiva kan behövas.

Yara N-Prognos

Under odlingssäsongen mäter Yara kväveupptag i gödslingsförsök med kvävestege. Mätningarna på olika gödslingsnivåer ger en bild av hur grödan utvecklas och kvävet tas upp i olika delar av landet. Resultat från mätningarna och gödslingsråd anpassade till dagsläget publiceras varje vecka i Yara Nyhetsbrev.

Yara N-Tester

Yara N-Tester mäter klorofyllhalten i bladen, vilket ger ett mått på plantans kvävestatus. Utifrån sort fås ett konkret gödslingsråd.

Yara N-Sensor

Den traktorburna N-Sensorn tar kväveanpassningen ett steg längre genom att variera kvävegivan också inom fältet. Sensorn mäter grödans reflektans, vilket ger en mått på både bestånd och kvävestatus. Mätningsresultatet omvandlas genom beräkningar baserade på ett stort försöksunderlag till en konkret kvävegiva och anpassar gödselgivan efter grödans behov i varje del av fältet.

Det går att gödsla sent!

Vid säsongsstart var många höstsädesfält väletablerade och mycket frodiga, vilket gör att vi kan ha en mycket stor skördepotential. Samtidigt bör man i frodiga fält vara försiktig med stora kvävegivor tidigt, eftersom liggsädesrisken främst är kopplad till just dessa tidiga givor. Det innebär att man i stället måste vara beredd att lägga relativt stora kompletteringsgivor senare, för att verkligen utnyttja en god skördepotential som kräver en god kväveförsörjning.
I det sammanhanget kan det vara bra att komma ihåg att även sena tilläggsgivor med Kalksalpeter – ända fram i blomning – har kunnat höja både skörd och proteinhalt i höstvete. I försök provades olika tidpunkter för kompletteringsgivor. Grundgödslingen var 140 kilo N per hektar och i försöket lades en kompletteringsgiva på ytterligare 60 kilo N per hektar, antingen som Axan strax före stråskjutning eller som Kalksalpeter när flaggbladet var just synligt (DC 37), i flaggbladsstadiet (DC 45), vid axgång (DC 55) eller sen blomning (DC 69) (diagram 1).

Tabell_strasad.PNG

Diagram 1. Effekt på skörd och proteinhalt av en tilläggsgiva på 60 kilo N per hektar vid olika tidpunkter
(DC 30 = beg stråskjutning,
DC 37 = flaggbladet just synligt,
DC 45 = flaggbladsstadiet,
DC 55 = axgång,
DC 69 = sen blomning).
Blå staplar visar skördenivå, röda prickar visar proteinhalt. Även sena tilläggsgödslingar med kväve har haft tydlig effekt på både skörd och protein. Strategiled i L3-2300. Medel för 8 försök 2017–2018.

Som framgår av diagrammet gav kompletteringsgivan när flaggbladet är på väg fram (DC 37) bäst effekt, både vad gäller skördehöjning och proteinhalt. Senare givor hade, också som väntat, en större effekt på proteinhalten, men faktiskt en tydlig skördehöjande effekt. Mest lönsamt var alltså en tilläggsgiva i DC 37. Men det är intressant att se att kompletteringsgivor med Kalksalpeter ända fram till blomning höjde både skörd och proteinhalt. Det innebär att om gödsling av någon anledning inte skett i DC 37, är det inte för sent att komplettera senare.

Skilj på kväve och kväve

Vad gäller kväveeffekten så är det inte bara antalet kilo som räknas, även kväveformen har betydelse. Många försöksserier, den senaste 2016–2018, har gång på gång visat större effektivitet vid användning av Kalksalpeter jämfört med ammoniumnitrat som Axan, N34 och NS 30–7. I andra änden av skalan ligger Urea och flytande kväve som båda ligger sämre till i effektivitet. De kvävegödselmedel som har en sämre effektivitet varierar dessutom mer i effekt från gång till gång. Det går alltså åt betydligt mer kväve av de mindre effektiva kväveformerna för samma effekt. Läs mer om kväveformer och effektivitet i Växtpressen 2/2018.

Följ Yaras gödslingsråd under säsongen!