-
Mer information
-
Skyhöga proteinhalter i Maltkornsmästaren 2018
Det korades ingen vinnare i tävlingen Maltkornsmästaren. Inget lag klarade av att producera maltkornskvalitet på grund av för höga proteinhalter. Sen och extremt hög
kväveleverans ställde till det. Skördenivån blev dock god och gynnades av hög tillförsel av kväve, fosfor och kalium vid sådd.
November 2018
Under 2018 genomförde tidningen Lantmannen tävlingen Maltkornsmästaren. Yara Sverige var en av huvudsponsorerna som möjliggjorde tävlingen. Målet var att nå högst intäkt vid odling av maltkorn d.v.s. nå högsta möjliga skörd, med priskorrigering för kvalitet. Inga kostnader skulle räknas in varför fokus förväntades hamna på att kunna bygga ett optimalt bestånd och bestämma kvävebehovet för att klara proteinhaltsgränsen utan att tappa avkastning.
Prima tävlingslokal
Tävlingen genomfördes på Tolefors nära Linköping i Östergötland, ett val som visade sig vara ett lyckokast. Detta eftersom nederbördsmängden totalt under säsongen blev ganska normal, till skillnad från de flesta platserna runt om i Sverige 2018. Värme var dock ett lika stort problem som i övriga landet med mycket snabb utveckling av grödan och stor avdunstning som följd. Skördenivån för de flesta tävlandena blev 7–8 ton per hektar vilket för 2018 får anses vara bra. En månadslång torrperiod, från 11 maj till 11 juni, d.v.s. från strax efter uppkomst till axgång, medförde att tilläggsgödslingar fick en alltför sen effekt för att kunna påverka avkastningen . Det allra största problemet för året på denna plats var kvävetillgången som gjorde att ingen tävlande klarade en lägre proteinhalt än 13,1 procent. Inte ens det ogödslade referensledet hamnade lägre än 12,2 procent. Ingen tävlande klarade därför att producera maltkorn varför tävlingsledningen ansåg att man inte kunde kora någon segrare.
Bra att kunna testa nytt
Man kan inte förvänta sig att tävlingar som denna ska kunna bidra med någon specifik kunskap för framtida odlingsråd. Det handlar ju bara om en plats ett enskilt år och därför går det inte att dra generella slutsatser. Man kan ju inte heller dra några slutsatser av jämförelser mellan led som bara skiljer upp till cirka 300 kilo per hektar. Men en tävling, utformad på detta sätt, ger oss ändå väldigt bra möjligheter att testa saker utanför vanliga ramar och ett fantastiskt bra sätt att hjälpa oss att ställa relevanta frågor.
Extrema proteinhalter
Uppenbarligen levererade fältet en stor mängd kväve sent på säsongen, kanske så mycket som cirka 60 kilo per hektar mer än normalt om man ser till försöksresultaten de senaste åren. Tabell 1 visar tydligt att det verkligen inte hör till vanligheterna att ogödslade fält hamnar så här högt i proteinhalt. Under åren 2013–2017 nådde inget försöksfält en proteinhalt över 12 procent vid varken 0 eller 70 kilo N per hektar. Och vid en gödsling på 100 kilo per hektar var det bara ett enstaka fält som fick en proteinhalt över 12 procent. Så vad var orsaken till de extremt höga proteinhalterna i tävlingsfältet på Tolefors 2018?
I nummer 11 av tidningen Lantmannen redogjorde Thomas Kätterer från SLU för tre möjliga orsaker.
- Förfrukterna på tävlingsfältet 2017 och 2016 var höstvete och året dessförinnan 2015 rödklöverfrö. Kanske bidrog klöverrötter som inte omsatts tidigare med en hel del kväve under 2018. Marktemperaturen var hög och under de torra månaderna maj–juni uppstod det djupa torksprickor som gav luft långt ner i profilen.
- En annan orsak kan ha varit att en hel del av mikrobmassan i matjorden dog under den torra, varma perioden för att sedan omsättas och mineraliseras när regnen kom och det skedde en ordentlig uppfuktning (s.k. Birch- effekt, upptäckt i Kenya, när torrperioder ersätts med regnperioder).
- En tredje orsak skulle kunna vara att djupt beläget restkväve från tidigare år blev tillgängligt för rotsystemet när de djupa torksprickorna uppstod som rötterna lätt kunde växa ner i.
Under den tidiga utvecklingen av kornet fram till nära axgång såg kväveleveransen ut att vara tämligen normal med alla de metoder som användes för att mäta kväveupptag.
Stor skördeökning för kväve och P- och K-gödsling
Att grödan hade ett tidigt och ganska stort behov av kväve för att bygga skörd visas tydligt av att gödsling ökade skörden med cirka 3 ton per hektar (från 4,8 till 7,9 ton per hektar). Samtliga lag som fick högst skörd tillförde minst 100 kilo N (tabell 2) med en stor mängd P och K i form av YaraMila® 22-6-6, YaraMila® ProMagna 11-5-18 eller YaraMila® Raps 17-5-10.
Försöksplatsen hade en låg klass III i både P-AL och K-AL och man kunde därför förvänta sig en kraftig skörderespons för P och K. Detta har vi sett i många försök i vårkorn under ett antal år bakåt (figur 1).
Tävlingen ger återigen en påminnelse om att det inte går att fuska med P- och K-tillförseln i korn. Både rätt mängd och att den tillförs på ett effektivt sätt är viktigt. Vid så pass låga markvärden som var fallet på tävlingsfältet, är kombisådd av en fosfor- och kaliumstark NPK-produkt det absolut säkraste för att inte riskera skördetapp.
Sen kväveleverans överraskade
Vid mätning med Yara Handsensor i DC 31, 1-nodsstadium, noterades att kväveupptaget i 0-rutan var 21 kilo N ovan jord. Det indikerade en måttlig kväveleverans och att en tillförsel av 100 kilo N per hektar skulle räcka till cirka 7 ton per hektar korn med normal proteinhalt. Vid den tidpunkten var värmeböljan intensiv och sidoskotten tillbakabildades. Kompletteringar till högre N-nivåer än 100 kilo N per hektar verkade inte motiverade.
Ändå valde de flesta tävlande att komplettera med mycket kväve vilket är förvånande. Total kvävegiva varierade mellan 109 och 195 kilo N per hektar och i medeltal 141 kilo. Antingen är maltkornstävlandena stora optimister eller så brydde man sig helt enkelt inte om de indikationer som gavs om kväveleverans och värme.
