Markkartering

För att kunna anpassa gödsling och kalkning efter behov krävs kännedom om förutsättningarna på fältet.

Vid markkartering fastställs markens innehållav växtnäring, kalktillstånd, jordartsamt mullhalt. Karta eller protokoll upprättas, där analysresultaten relateras till provtagningsplatsen på fältet. 
Hur ofta kartering ska göras beror på förhållandena på de enskilda fälten, men ungefär vart tionde år brukar vara lämpligt för en så kallad standardkartering. Mellan standardkarteringarna kan uppföljningskarteringar göras. 

Standardkartering

Vid punktkartering placeras provpunkterna systematiskt över fältet eller anpassas efter jordarts- och mullhaltsskillnader. Brukligt är att 1 prov tas per hektar. Detta jordprov ska innehålla minst 10 borrstick till 20 cm djup, tagna inom en cirkel med 3-5 meters radie. 
Punkterna kan märkas ut med GPSpositionering. Då kan man komma tillbaka till exakt samma punkter vid om-och uppföljningskartering. 
Ytkartering kan som alternativ till punktkartering användas för skiften mindre  än 3 ha som har jämna jordartsförhållanden och inga kalkningsbehov. Då tas ett prov per skifte. Provet ska innehålla 15-20 borrstick till 20 cm djup, tagna så att hela ytan väl representeras.  

Uppföljningskartering

För att följa upp förändringar främst vad gäller pH- och PK-tillstånd, kan uppföljningskartering göras ungefär vart tredje år. Man återkommer då till intressanta provpunkter med hjälp av GPS eller annat hjälpmedel. Vid en uppföljning provtas cirka 1/5 av de ursprungliga punkterna. 
Om fälten tidigare provtagits genom så kallad linjekartering, kan linjen användas för uppföljning.

I Jordbruksverkets broschyr ”Riktlinjer för gödsling och kalkning” finns en mer omfattande beskrivning av karteringsförfarandet.