Komplettering

Grödornas behov av kväve

Gröda, skördenivå och kvalitetskrav påverkar det totala behovet av kväve. Detta behov kan tillfredsställas genom:

• Restkväve i marken på våren
• Mineralisering under växtsäsongen
• Tillförsel av kväve (som mineralgödsel, stallgödsel eller annat organiskt gödselmedel)

Hur mycket kväve som ska tillföras i form av mineralgödsel eller stallgödsel beror alltså på hur mycket marken kan leverera.

Ekonomiskt optimal kvävegiva

Ekonomiskt optimal kvävegiva kan definieras på följande sätt:

Den gödslingsinsats där skördevärdet för det sist insatta kilot kväve är lika stort som kostnaden för insatsen.

Anpassning efter fält och år viktigast

Ekonomiskt optimal kvävegiva påverkas endast marginellt av ändrade spannmåls- och kvävepriser. Den stora variationen i gödslingsoptimum beror främst på stora skillnader i markens kväveleverans mellan och inom olika fält samt mellan olika år.

Att gödslingsoptimum varierar så mycket betyder att tabeller med riktvärden för kvävegivor vid olika skördenivåer endast kan betraktas som vägledande. Dessa rekommendationer grundar sig på en utbyteskurva som är ett genomsnitt av ett stort antal försök, gjorda under flera olika år. I figur 1 syns hur stor variationen är bakom medelvärdet för rekommendationerna. I verkligheten har varje fält sin egen kurva. Det enskilda fältets kurva avviker nästan alltid från medeltalskurvan och avvikelsen kan vara mycket stor på grund av markens kvävelevererande förmåga och fältets skördepotential det enskilda året. I diagrammet ser man att det på en plats endast behövdes 40 kg N/ha för att få 8 ton skörd medan det på ett annat fält behövdes 240 kg N. Därför måste kvävegödslingen alltid anpassas efter rådande förhållanden. Gödslar man med för lite kväve förlorar man skörd och pengar.

Vid överoptimal gödsling ökar risken för kväveförluster med negativa miljöeffekter som följd. Även liggsädesrisken ökar med alltför höga kvävegivor.

Figur 1.

Den heldragna linjen visar genomsnittligt genomsnittlig skörd i 90 försök med stigande kvävegivor i höstvete år 2008-2014. Detta samband används i gödslingsrådens tabellrekommendationer. I verkligheten har varje fält sin egen utbyteskurva som kan avvika väldigt mycket från genomsnittskurvan (se prickarna). Tabellrekommendationer för kväve ska därför bara användas som riktvärden.

Figur 2.

Diagrammet visar att sambandet mellan skörd vid optimum och optimal gödsling är mycket svagt. Detta beror på att markens kväveleverans varierar. Skulle markleveransen läggas till den gödslade kvävemängden skulle punkterna komma att ligga närmre linjen. Varje punkt i diagrammet representerar en försöksplats. 64 försök i höstvete, 2008-2012.

Sträva efter bästa kväveeffektivitet

Naturligtvis ska vi vid gödsling sträva efter bästa möjliga effektivitet av det kväve som tillförs. Ju mer effektivt vi gödslar, desto mindre kväve behöver vi använda. Det är bra för både miljö och plånbok. Kväveffektiviteten kan ökas om vi tar hänsyn till följande:

1. Tidpunkt för gödsling

Kväve bör finnas tillgängligt för grödan när tillväxten startar på våren. Men för mycket och inte tidigare än så. Alltför kraftig gödsling, tidig gödsling, ökar liggsädesrisken och medför risker för kväveförluster.

2. Delade givor

Allt kväve bör inte läggas på en gång. Planera istället för att gödsla vid två eller flera tidpunkter. Då minskar risken för kväveförluster samtidigt som delningen möjliggör en årsmånsanpassning. Vid andra och tredje gödslingstillfället kan Yara N-Prognos, Yara N-Tester eller Yara N-Sensor vara till god hjälp för att bedöma behovet.

3. Radmyllning

Genom att använda kombisådd kan vi öka kväveeffektiviteten. Kvävebehovet minskar med cirka 10 % när gödselmedlet placeras jämfört med bredspridning.

4. Kväveform

Om Kalksalpeter används vid övergödsling i växande gröda, kan givan sänkas med cirka 10 %.

5. Balanserad gödsling

Balanserad tillgång till övriga näringsämnen såsom P, K, S, Mg och mikro, ökar kväveupptaget.

Bestäm kvävegivans storlek

1. Använd kväverekommendationerna som riktvärde

2. Anpassa gödslingen till fältet

Olika fält (och även olika delar av samma fält) har olika förmåga att leverera kväve till grödan. Skillnaderna beror på odlingshistoria, jordens sammansättning, vattenhållande förmåga, mullhalt, temperaturförhållanden m m. Som nämnts kan det skilja åtskilliga kilon i kväveoptimum vid en och samma skördenivå, se figur 1 och 2. Det är därför viktigt att skaffa sig en uppfattning om ungefär hur mycket kväve de olika fälten kan leverera.

• Den egna erfarenheten är viktig. Genom att titta på vilka spannmålsskördar och proteinhalter man har fått vid olika gödslingsnivåer tidigare år, kan man få en uppfattning om fältets kväveleverans och om hur väl optimum har prickats. Vid kväveoptimum i maltkorn till öl och i foderkorn är proteinhalten vid optimum ca 10,5%-11%. I havre är det optimalt med ca 11,5-12% protein. I vete till foder är ca 11-11,5% protein optimalt. Om proteinhalterna avviker från dessa halter tyder det på att gödslingen inte varit optimal. Vissa sortskillnader finns dock och höstvetesorten Mariboss har lägre proteinhalt vid ekonomiskt gödslingsoptimum, ca 9,5%.
• Förfruktsvärdet måste beaktas. Se tabellen "Riktvärden för olika grödors förfruktseffekter". Även förfruktseffekterna kan variera stort. Hur mycket kväve som frigörs efter olika förfrukter beror på årets temperatur och markfukt. * Restkvävemängden på våren. N-min analys ger ingen säker information och är därför inget bra hjälpmedel.
• Använd mängd stallgödsel och kväveinnehållet i denna har stor betydelse.

3. Anpassa till årsmånen

Årsmånen påverkar såväl skördenivå som markens kväveleverans. Även förluster genom utlakning, denitrifikation eller ammoniakavgång är beroende av årsmånen. Därför kan gödslingsbehovet variera mycket över åren. För att kunna ta hänsyn till hur året påverkar kvävebehovet måste man för det första planera för att lägga mer än en kvävegiva och för det andra noggrant följa utvecklingen under säsongen.

Om man håller nere första givan finns utrymme för anpassning av 2:a och 3:e kvävegivan efter årets förhållanden. Genom att använda de hjälpmedel som finns, till exempel Yara N-Prognos, Yara N-Sensor och Yara N-Tester, underlättas besluten om givornas storlek.

Riktvärden för olika grödors förfruktseffekter, kg N/ha (Efter: Lindén 2008)